Hela livet har jag brottats med svårdiagnostiserade problem. Först vid 55 års ålder fick jag diagnoserna Autism och ADHD. Vid 60 års ålder drabbades jag av borreliainfektion i hjärnan. I samband med denna infektion fick jag kognitiva problem och utreddes för dessa 2010 och 2012. Vid det tillfället kunde ingen kognitiv sjukdom fastställas.
I början av 2024 tänkte att jag nog skulle kunna bli 110 år. Jag var visserligen tröttare än de flesta och tillbringade sedan många år cirka 12 timmar i sängen per dygn men jag hade anpassat mig till detta tillstånd, tränade och levde sunt i alla avseenden. Jag sprang 4,5 kilometer varje morgon året runt om det inte regnade. Dessutom tog jag varje dag långpromenader.
2024 blev det dags för ytterligare en minnesutredning och nu fyllde jag alla kriterier för Alzheimers sjukdom. Jag insåg att jag skulle få ännu en motgång att ta itu med – en demenssjukdom. Min första tanke var: Inte det också! Jag behöver inte fler prövningar i mitt liv.
Jag såg min livslinje framför mig med alla påfrestande händelser och motgångar inprickade och började rita denna linje. Ganska snart insåg jag att det kunde vara värt att summera mitt liv genom att skriva boken om människan Gunilla. Jag insåg att om jag någon mer gång ska kunna formulera det jag har varit med om i mitt liv gäller det att göra det nu. Resultatet har blivit mitt sannolikt sista bokmanus – ett bokslut fyllt av motgångar och framgångar, vilket också har blivit titeln till detta dokument.
Dessa motgångar och framgångar har under mitt vuxenliv i stor utsträckning handlat om min relation till – och mina upplevelser av – svensk sjukvård. Där har jag haft två helt olika roller, som läkare och som patient. Jag har praktiskt taget hela livet haft en relation till sjukvården, även om rollerna har varierat. Jag har haft ett fantastiskt liv med många framgångar som läkare. Livet som patient i samma sjukvård har däremot kantats av motgångar och tidvis varit helt förfärligt. I mitt liv som läkare har jag på olika sätt försökt att hjälpa människor med långvariga smärtor till förbättrad livskvalitet. Mitt liv som patient har förhoppningsvis något att lära sjukvården. Det är skälet till att jag förhållandevis ingående har beskrivit mina patienterfarenheter. Den sjukvård jag har mött som patient har inte hållit någon “världsklass”. Till stora delar kan jag inte ens ge den godkänt.
Roslagen, sommaren 2025
Gunilla Brattberg
