Mod

Mod är att vara rädd och ändå utmana sin rädsla. Så här i juletid vet jag att det finns många människor – framför allt kvinnor – som inte skulle önska något hellre än att fira jul i lugn och ro med de som står dem allra närmast. Ett småskaligt julfirande. Ändå blir det som det alltid har varit. Många människor, många julklappar, mycket mat, flängande hit och dit på julbord, eller hela huset fullt av folk. Man är rädd för vad andra ska tycka om man skulle sätta ner foten och säga nej. Modet sviker. “För husfridens skull ställer jag upp”, hör jag dem säga.

Om man inte har lyckats övertyga andra om det förträffliga i ett begränsat julfirande, ur vilket man går vidare med förnyade krafter, så kan man låta bli att delta – mentalt. Man kan helt enkelt välja att vara åskådare. Som åskådare kan man observera vad som sker, utan att dras med i känslosamma samtal med människor som man egentligen inte trivs med, människor som man träffar bara för att det är jul. Fördelen med det är att man inte retar sig på andra. Därmed ödslar man inte heller mer energi än nödvändigt. Ett deltagarliv som inte har förnybara energikällor blir till slut olevbart. Då är det bättre med ett energibesparande åskådarliv, i avvaktan på den bioenergi ingen annan än du själv kan producera.

Hälsningar inför fjärde advent!
Gunilla Brattberg