Vuxna barn

Många långtidssjukskrivna har ett strängt förälderjag. Strängast är de mot sig själva. De kräver och förmanar sig själva att klara mer än de klarar. De är livrädda för att förlora kontrollen, och för att andra ska se vad som finns bakom fasaden. Om det skulle ske blir de panikslagna och hamnar i kris och kaos. Rädslan blir till en spänning som blir till ett värkande muskelpansar.

Verklig styrka är att våga visa sin svaghet – för sig själv och för andra. Det är först när man har accepterat sina svagheter fullt ut, som man blir verkligt stark. Då finns inte längre något som behöver döljas. Då kan man se med humor på sina tillkortakommanden. Då kan man skratta och leka som ett barn. Då finns inte längre något att vara rädd för.

Kanske har du några barn i ditt sociala nätverk. Skratta med dem. Lek med dem. Lär av dem. De lever här och nu och bekymrar sig inte om det som kommer sedan. Livet är en direktsändning. Det går inte i repris. Den som fokuserar på alla svårigheter och problem missar det positiva i tillvaron. Förmodligen är du redan expert på svårigheter. Försök då att i stället fokusera på möjligheterna, som också alltid finns om man letar efter dem. Låt detta bli ditt nyårslöfte!

Gunilla Brattberg

2 Responses to “Vuxna barn

  • Anonymous
    12 år ago

    Ah du har en blogg! Gott Nytt År på dig!

    Tackar å´ det varmaste för dina två böcker “Enastående” och “Guide i helvetet”! När jag nyligen läste dem (det var bland de första böckerna om Asperger jag läste), var det som att jag för första gången i mitt drygt 40-åriga liv kunde identifiera mig med en annan människa! En något märklig känsla men också något befriande att någon har kunnat klä saker i ord, såna saker som för mig har varit något “ogreppbara”.

    Jag ser att den här bloggen främst ska användas för dialog angående rehabilitering av långtidsjukskrivna – så detta faller lite utanför ramarna… (eller kanske ändock inte… jag har ändå varit sjukskriven i många år och böckerna har hjälp mig att få något mer självkännedom… lite “rehabiltering” bara det :))

    Tack igen, hoppas du får ett bra 2009!
    /
    A-personen

  • Hej!

    Det är inte så noga med gränserna för dialogen här så det är fritt fram för dig att tycka till om något som känns angeläget.

    Gott Nytt År själv!

    Gunilla B.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *