Kärlek

Kärlek är en konst, precis om att leva är en konst. Definitionsmässigt är kärlek en mycket stark positiv känsla (för någon) som kännetecknas av ömhet och (ibland) sexuell åtrå. Det viktigaste för många människor är att bli älskade, inte att älska. För att bli älskad måste man vara en älskvärd person. Kärlek är inte i första hand en relation till en viss bestämd individ, utan en attityd som gör personen sympatiskt inställd till omvärlden. Kärleken hjälper människan över känslan av isolering, men tillåter henne alltjämt att vara sig själv, att bevara sin integritet. Vid mogen kärlek blir två varelser ett, och ändå förblir de två. Kärlek handlar i första hand om ett givande, inte ett tagande. En beräknande människa kan vara villig att ge, men endast under förutsättning att hon får något annat i stället. Att ge utan att få är för henne att bli lurad. Vid mogen kärlek ger man för att ge. Det är givandet och motpartens bästa som står i centrum snarare än egna behov. Givandet förändrar givaren i positiv riktning. Gemensamt för alla former av äkta kärlek är omsorg, ansvar och respekt. Respekt utesluter varje tanke på exploatering. Respekt innebär också att man älskar en person sådan han/hon är, inte sådan man vill ha honom/henne. Vid sund, äkta kärlek kan man inte älska för mycket. Vid osund, oäkta kärlek kan man däremot kväva varandra.
Vissa parförhållanden är som blixtlåsrelationer. Det handlar mer om symbios än om äkta kärlek.

Lever du i en relation där ni är livsviktiga för varandra? Är du lika bunden till din partner som moder och foster. Då är du troligen inte heller emotionellt självförsörjande. För att kunna växa vidare och mogna som människa behöver ni luckra upp relationen så att var och en får svängrum och möjligheter att utvecklas.

Trevlig helg!
Gunilla Brattberg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *