Kränkning och upprättelse

Förolämpning, kränkning, övergrepp och mobbning är olika grader av samma företeelse. Vilken ambitiös människa som helst kan råka ut för detta. Det kan räcka att man hamnar bland människor som tycker annorlunda. Det är vanligt att långtidssjukskrivna människor har erfarenhet av kränkningar, mobbning eller övergrepp. Jaget är som en wettexduk som suger åt sig kränkningar. De upplever sig som, och är ibland också, ett offer. Den som kränker är svår att ha att göra med, men det är ofta även den som är kränkt. Tankar man tänker kan skapa en känsla av harmoni, balans, glädje, lycka eller störning, olust, irritation och olycka. I större utsträckning än man tror handlar kränkning om ett val. Man väljer att känna sig kränkt i stället för att tänka annorlunda och därmed undvika att låta sig påverkas känslomässigt på ett negativt sätt. En kränkning handlar ofta mer om den som kränker än den som blir kränkt. Den kränkte behöver inte ta ansvar för vad kränkaren tänker och känner. Den kränkte kan inte heller förvänta sig att kränkaren ber om förlåtelse. Ofta behöver den kränkte själv försona sig med det som har skett för att kunna må bra och gå vidare i livet.

Om du känner sig kränkt eller besviken över en annan människas agerande kan du fundera över om den människan är viktig för dig eller inte. Kommer du fram till att personen inte är viktig så är det lättare att lämna det som har hänt och gå vidare. Om personen är viktig så får du ta upp en diskussion kring det som har hänt. Du kan också fundera över om händelsen kommer att ha någon betydelse om en vecka. När du inser att om en vecka har du troligen glömt alltihop är det lika bra att glömma det som skett med en gång.

Trevlig helg!
Gunilla Brattberg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *