Älta och oroa sig

Många människor ältar och oroar sig så mycket att de aldrig kan njuta av livet. Man ältar det som har varit och oroar sig för det som ska komma. En del drunknar i oro. Man oroar sig för allt som kan hända resten av ens liv. Om man inte är frisk kan det finnas mycket att oroa sig för, hälsan, ekonomin, barnen, framtiden och allt annat. I depressionen är oro dessutom det centrala symtomet. Det finns även en s.k. existentiell oro, som har med själva livet att göra, och som inte går att behandla bort. Det ingår i livet att man brottas med rädsla, skuld, skam, kränkningar, sorg och många andra naturliga känslor. Dessa måste man lära sig att hantera för att inte förlamas av oro. Ältande människor talar aldrig färdigt om det som har skett och inte går att göra något åt. I ältandet finns igen bearbetning. Det är skillnad på att tala om och att älta. När man talar om det som har hänt så sker en bearbetning. Ältandet fungerar däremot som en gammaldags grammofonskiva som har fastnat i ett hack. Man kommer inte framåt. En del människor ältar sina besvikelser i oändlighet. Ältandet suger kraft och kan förstöra relationer. Om man ska kunna må bra behöver man sätta gränser för ältandet och oroandet. Oroa dig inte, det ordnar sig aldrig – i alla fall inte som du vill att det ska ordna sig.

Att sluta att älta och oroa sig i onödan handlar om ett val. Du kan välja att inte älta och oroa dig. Har du problem med oro kan du avsätta en halvtimme och försöka att oroa dig så mycket du bara kan. Efter en stund blir du troligen mätt på oro, och då känns det faktiskt bättre. Om det fungerar för dig kan du avsätta en halvtimme om dagen för din oro för att resten av dagen kunna njuta mer av livet.

Trevlig helg!
Gunilla Brattberg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *