Styrka och svaghet

En stark människa är medveten om sina egna behov. Hon överger inte sig själv och sina behov för att bli godkänd av andra. Hon står för sina fel och brister och har lärt sig att bekräfta sig själv. Att växa som människa innebär att identifiera och godkänna sina egna svagheter. Att växa kan således paradoxalt nog innebära att bli mindre. Det är att stå för sina fel och brister och vara bekant med det man inte tycker om hos sig själv. Den som accepterar sin svaghet blir ödmjuk. Lusten att döma andra minskar. En människa med sund styrka får andra att växa. En del människor är livrädda för att visa sin svaghet och maskerar den genom att visa falsk styrka. En människa som har mött sin egen svaghet vet vem hon är och behöver inte låtsas vara stark. Hon är inte längre rädd för sin svaghet. En människa som föraktar sin egen svaghet föraktar också andras svaghet. Bara den som har försonat sig med sin egen svaghet kan vara riktigt närvarande i mötet med lidande människor. Svaga människor förnekar eller maskerar ibland sin svaghet genom att visa falsk osund styrka. De vågar inte möta sin svaghet. Därmed har de inte försonat sig med sig själva. Den som har ”insjuknat i styrka” behöver andra för att kunna upprätthålla illusionen om sin egen styrka. I sin iver att hjälpa kommer de med råd och färdiga svar. De tror sig ha lösningen på andras problem.

Om du inte på allvar vågar möta din svaghet så överger du dig själv. Det finns risk för att du utvecklar en osund styrka. Äkta styrka uppstår när du bearbetar svagheten, möter den och godkänner den som en del av dig själv. Om du har en sund styrka vågar du vara svag, för då är du säker på att bli accepterad ändå.

Trevlig helg!
Gunilla Brattberg