Accepterande

Många människor kan omöjligen acceptera ett liv med ständig värk och smärta, oro och ångest eller obotbara störande symtom. Andra kan inte acceptera att de har blivit långtidssjukskrivna och har svårt att komma tillbaka till arbetslivet. Sjuka kan acceptera inte att försäkringskassan har dragit in sjukersättningen om de fortfarande känner sig sjuka. De som mår dåligt kan inte acceptera att de inte upplever sig ha fått tillfredsställande behandling i sjukvården. Få kan acceptera mobbning och kränkande särbehandling på arbetsplatsen. Somliga kan inte acceptera svåra trauman, t.ex. misshandel eller sexuella övergrepp, som kan ha inträffat åratal tillbaka, kanske redan i barndomen. Några kan inte acceptera att en när och kär person har dött. Andra kan inte acceptera att de inte längre kan älska sina nära och kära. Politiska beslut kan upplevas orättvisa och oacceptabla. Livet är fullt av händelser som är svåra att acceptera. Ordet acceptera skapar ofta missförstånd. Acceptera är inte samma sak som resignera. Det innebär inte heller att man ska acceptera vad som helst som kan inträffa i livet. Det som går att bota ska man inte acceptera. Det man själv kan göra något åt ska man inte heller acceptera. Men det som inte går att bota eller göra något åt bör man acceptera för att få ett bättre liv.

När du har accepterat betyder det inte att du automatiskt tycker att något är bra, rätt, riktigt eller rättvist. Du behöver inte heller gilla det som händer, och du behöver inte vara nöjd med ditt tillstånd. Acceptans innebär att du väljer att se, och stå ut med, både din inre och yttre verklighet, utan att fly, undvika, förvränga eller döma den. Det räcker inte att acceptera i tanken. Först när du har nått känslomässig acceptans får det positiva konsekvenser för ditt liv.

Trevlig helg!
Gunilla Brattberg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *