Sjukdomsroll

När livet har gått sönder, när man inte kan leva upp till den man vill vara, när man inte når de mål man har satt upp, när det värker både i kropp och själ, när man inte känner sig bekräftad i detta, när man inte upplever sig vara någon – då kan man bli bäst på att må sämst.

Under åren har jag mött många människor som söker bekräftelse i just detta, att må sämst. Om det är det enda sättet att få tillräckligt med bekräftelse så är man förstås rädd om sin värk och smärta och sitt dåliga mående. Omedvetet strävar man för att behålla sina symtom. Man motverkar förbättring. Vid en förbättring skulle ju bekräftelsen upphöra. Det är inte ovanligt att människor som håller på att bli bättre i sin sjukdom insjuknar i en depression. Det blir den räddningsplanka man omedvetet skaffar när övriga symtom upphör. Allt detta sker oftast på ett omedvetet plan. När man tillfrågas, säger man förstås att man vill bli frisk. I medvetandet vill man bli frisk. Men tillfrisknande för också med sig en hel massa krav. Så omedvetet kan man motarbeta tillfrisknandet.

Den som känner igen sig i detta har ett mödosamt arbete tillbaka till ett bra liv med goda relationer. Det handlar om att byta ut hela sitt bekräftelsesystem, se ett värde i, och uppmuntra/uppskatta/bekräfta sig själv i varje steg som leder bort från symtomen. I stället för att vara bäst på att må sämst behöver man vara bäst på att må så bra det går med den sjukdom man har. Då byter man fokus från det sjuka till fokus på det friska, som alltid också finns i en människas liv. Och då blir man friskare!

Ägna en stund denna helg åt att fundera över dina egna sätt att skaffa livsnödvändig bekräftelse. Gör du det på ett sunt sätt? Eller gör du det på ett sätt som sätter krokben för dig själv?

Trevlig helg!
Gunilla Brattberg