Medmänniskor och motmänniskor

Medmänniskor ställer inte till problem. Det är motmänniskorna som suger musten ur en. Har man inga medmänniskor som kan mildra stötarna så kan man gå i däck.

Jag har mött både medmänniskor och motmänniskor under livet. Faktiskt är det nog så att det är av motmänniskorna som jag har lärt mig allra mest. Visst har det gjort ont, visst har jag varit förbannad, visst har jag nästan gett upp, visst har jag önskat dem dit pepparn växer. Men de har fått mig att rannsaka mig själv, mina motiv, mitt agerande och min upplevelse av andra människor. På kuppen har jag lärt mig att skilja på mina egna problem och andras problem. Och då kan jag också möta en del motmänniskor med en axelryckning och andra motmänniskor som mina “lärare”. Jag tar inte på mig deras problem på samma sätt längre. Jag är ganska säker på att min personlighetsutveckling inte hade tagit samma fart om jag endast hade mött medmänniskor under livet. Så tack alla ni som har satt krokben för mig.

Ägna en stund denna helg att fundera över människor du retar dig på och som suger av din kraft. Det är du som väljer om du ska låta dem göra det. Du kan också lyfta på hatten och gå vidare med förvissningen om att det inte är ditt problem.

Gunilla Brattberg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *