Offer eller martyr
En martyr är en person som lider för sin övertygelse. Långtidssjukskrivna kvinnor upplever sig inte sällan som offer och martyrer. De har haft oändlig förståelse för alla andra. De har ställt upp på ett gränslöst sätt. Övertygelsen har de fått av mamma som sitter på axeln och säger: Var duktig! Ställ upp! Gör färdigt! Men hon sa aldrig: Sätt dina gränser, för det behövde man inte i mammas generation. Dessutom tycker man att det är fint att ställa upp för andra. Aldrig har man slagits av att utmattningssyndrom är en frisk reaktion på ett sjukt beteende. Gränsen mellan att göra under och gå under är hårfin. För många människor är att duga samma sak som att göra. När man bara är tycker man inte att man duger. Mönstret har man grundlagt i barndomen, där man endast fick bekräftelse när man gjort något bra. Eftersom man inte fick bekräftelse i sitt vara har man ett omättligt – och omedvetet – bekräftelsebehov med sig ut i livet. Detta fyller man genom att hjälpa andra. Då får man bekräftelse på att man duger. Om bekräftelsen uteblir blir man besviken. Dessutom skapar man skuldkänslor hos motparten om denne inte är tillräckligt tacksam.
Människor mår bra av att ge. Givandet gör något positivt med givaren. Men se till att du ger med sunda motiv. Om ditt givande bottnar i ett onormalt stort bekräftelsebehov så blir det ett osunt givande – som kräver en motprestation. Om du lär dig att bekräfta dig själv, så kan du ställa upp för andra på ett sundare sätt. Glädjen att ge är då viktigare än att få tacksamhet tillbaka. I det läget kan du också unna dig att bara vara.
Trevlig helg!
Gunilla Brattberg