Ingen eller någon

En sjukskriven och arbetslös människa har ingen naturlig plats i samhället. Om man inte har något privat socialt nätverk blir man lätta ensam och övergiven. De flesta långtidssjukskrivna har haft stor arbetsglädje. De har arbetat långt mer än vad som har krävts av dem. Nu är de inte längre efterfrågade. Man känner sig inte sedd och bekräftad. Utan yrkesidentiteten känner man sig som ingen. Man vet inte längre vem man är. Förvirringen är stor. Man upplever sig devalverad, värdelös och förtvivlad. Sjukvården har ingen hjälp att ge. På försäkringskassan känner man sig hotad. Det är lätt att bli ett offer som väntar på en lottovinst som ska förändra alltihop. För att få en förändring till stånd måste man själv se till att man blir någon igen.

Du måste engagera dig i ditt liv, komma underfund med vem du är. Skaffa dig kunskap om din sjukdom. Sök kontakt med en patientförening, eller bryt din isolering på annat sätt. Se till att du blir behövd någonstans. Är det orealistiskt att du ska kunna lönearbeta så kan du arbeta ideellt. Du kan t.ex. läsa sagor på dagis, hjälpa skolbarn med läxläsning eller träna människor med invandrarbakgrund i svenska. När du blir engagerad i något får det fysiska och psykiska lidandet mindre framträdande plats i ditt liv.

Trevlig helg!
Gunilla Brattberg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *