Skuld- och skuldkänslor

Skuld och skuldkänslor är verkligen inte samma sak. Man kan ha skuld, men sakna skuldkänslor. Det är t.ex. fallet med psykopaten. Men mycket vanligare är att man har skuldkänslor utan skuld. Särskilt vanligt är det bland långtidssjukskrivna. Många drunknar i sina skuldkänslor över att inte duga, inte orka, inte räcka till, inte tillfredsställa alla andras behov, inte vara en duktig mamma osv. Det finns ibland ingen ände på vad man kan ha skuldkänslor för. Oftast gör man så gott man kan och har därför ingen anledning att känna skuld. Någonstans har man troligen byggt upp en idealbild av en människa, och om man inte når dit känner man skuld. Att ingen annan heller når dit verkar inte betyda något. På samma sätt är det med skammen. Man skäms över sig själv. Skammen har med själva varat att göra, och är därför värre än skulden som har med görat att göra.

Ägna en stund denna helg åt att fundera över om du har några omotiverade skuld- och skamkänslor. I så fall är det en god idé att ta en skogspromenad för att gräva ner dem.

Trevlig helg!
Gunilla Brattberg