Ont och gott

Så länge människan har funnits har hon levt i spänningsfältet mellan ont och gott. Det är lättare att finna roten till det onda utanför sig själv, i samhället, i staten eller i familjen. Långtidssjukskrivna människor upplever ibland läkare eller försäkringskassetjänstemän som onda. För det mesta handlar det om den andre, eller de andra. Det är svårare att se ondskan i sig själv. Livet handlar ganska mycket om en kamp mellan ont och gott. Människan föds med möjligheter till både gott och ont, och förblir både god och ond genom hela livet. Därmed kan livet bli både smärtsamt och invecklat. Barn föds goda, men redan tidigt i livet kan det gå snett så att det onda växer till sig på det godas bekostnad. Onda människors bakgrund har sällan varit en dans på rosor. Om man inte kan bejaka och härbärgera det goda och det onda inom sig måste man förneka eller stöta bort delar av sig själv. Stöter man bort det goda, blir man aldrig en vuxen och ansvarstagande människa. Stöter man bort det onda, blir man ingen genuin och hel människa. De som har svårt att acceptera sina negativa sidor utser ofta syndabockar, på vilka de kan lägga över det som de upplever oacceptabelt hos sig själva. Det tillhör nämligen människans försvarssystem att projicera de egna onda sidorna på andra för att framstå bättre själv. På så vis möter man sin egen ondska i andra. Man retar upp sig på dem som är bärare av ens egen ondska i stället för att bli irriterad på sig själv. Därmed blir man själv ond. Det mesta av ondskan kommer från människor som tror att de är goda.

Vissa människor är antingen-eller-människor. De kan inte se att de själva och andra är både onda och goda. Därför sorterar de in sin omgivning i onda eller goda människor. Har du funderat på hur du ser på dig själv, dina nära och kära, dina vänner, bekanta och arbetskamrater? Har du delat upp dem i onda eller goda? I så fall kanske det är dags att du tar dig en titt på om du projicerar dina egna onda eller goda sidor i andra.

Trevlig helg
Gunilla Brattberg