Emotionell död

Människans största rädsla är att bli övergiven. Barn som utsätts för övergrepp blir övergivna av sina föräldrar. För att överleva utvecklar de olika försvarsmekanismer. Dessa skyddar barnen mot alla smärtsamma känslor. Resultatet blir att de avskärmar sig från livet. Skyddet tar de med sig in i vuxenlivet. De lever sina liv som emotionellt döda. De blir som robotar som anpassar sig och är andra till lags, för att inte åter riskera att bli övergivna. Känslolivet blir djupfryst. Detta leder på sikt till ohälsa och långtidssjukskrivning. Livet blir så svårt att man dör invärtes, isolerar sig och ger upp – och blir bitter. I sjukvården finner man ingen hjälp och känner sig ännu mer oförstådd och övergiven. Vännerna tröttnar och ger sig av. Själv är man blind för det som har hänt. I stället skyller man sitt lidande på andra som inte ställer upp, som inte botar, som ifrågasätter sjukskrivningen eller som inte betalar ersättning för arbetsskada. Det gör ont att känna sig kränkt, oförstådd och övergiven. Denna emotionella konkurs upplever många långtids­sjukskrivna. Ofta har de fått beskedet: ”Det finns inget fel. Du får lära dig att leva med symtomen.” Beskedet följs av ord eller kroppsspråk som antyder att den lidande inte kan ha så ont som hon uppger sig ha. Det gör lidandet ännu värre. Aldrig får man reda på hur man lär sig leva med t.ex. ständig smärta.

Det är inte lätt att känna sig övergiven. Ännu värre är det om man verkligen är övergiven. Värst är det om man har övergivit sig själv. Har du ställt upp på alla andras behov men försakat dina egna och därmed övergivit dig själv? Då är det din tur nu. Du måste bry dig om dig själv. När du bryr dig om dig själv finns det större chans att andra också bryr sig om dig.

Påskens mysterium handlar om “genom död till liv”. Idag på långfredagen är döden i fokus. På den tid det svenska samhället var genomsyrat av en kristen livssyn var det en dag för begrundan. Då skulle man varken ägna sig åt arbete, förlustelser eller shopping. Det är nog inte helt fel att en dag per år betrakta sin egen förestående död och fundera på om man rent av är emotionellt död och ägnar sig åt att överleva i stället för att LEVA.

Må din långfredag bli en givande dag!
Gunilla

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *