Hjälp
När man är sjuk och mår dåligt söker man hjälp. Ofta har man ingen aning om hur hjälpen ska se ut. Man lägger över sitt liv i läkarens händer och mer eller mindre uttalat säger man: “Do it!”
Jag har själv gjort det, och jag har som läkare många gånger fått uppdraget att leva patienters liv. När livet är trasigt är det den hjälp man söker – utan att reflektera över om det ens är möjligt att lägga över ansvaret för sitt liv på sjukvården.
Det är skillnad på behandling och rehabilitering. En behandling tar behandlaren ansvar för. En behandling riktar sig mot ett speciellt symtom, en speciell kroppsdel eller en speciell sjukdom. I gynnsamma fall räcker det med behandling – utifrån – för att patienten ska bli återställd. Men det finns många tillstånd där man inte har någon läkande behandling att erbjuda. I det skedet växlar man från behandling till rehabilitering. I rehabiliteringen handlar det om att lära individen att leva ett bra liv med de symtom han/hon har. Medan patienten är ett objekt för behandling är hon ett subjekt i rehabiliteringen. Här måste man själv ta ansvar. Sjukvården är mer att betrakta som konsulter, som man kan få kunskap och råd av. Men jobbet måste man göra själv. Rehabiliteringshjälpen kommer inifrån.
Långtidssjukskrivna människor har ibland svårt att ta steget från behandling till rehabilitering. De väntar på att få träffa en superspecialist som kan åstadkomma ett mirakel. I enstaka fall kan sådana mirakel ske. Men oftast blir den en evig väntan under vilken man fastnar i patientrollen. Idag är första dagen på resten av ditt liv, en dag att ta första steget ut ur patientrollen, om det är där du befinner dig.
Trevlig helg!
Gunilla Brattberg
Hej hej,
Kanske helt fel ställe att skriva det på, men strunt samma, jag tar chansen att uttrycka min tacksamhet och beundran för din bok Väckarklockor.
Jag hade läst så väl Guide i helvetet och Enastående, i mitt ganska måttlösa insnöande på litteratur om npf, och funnit dem intressanta (om än gruvligt svartsynta emellanåt, lite tufft att läsa ibland) så jag visste att jag gillade hur du skrev.
Vidare hade jag läst en hel massa psykologisk och annan självhjälpslitteratur så det var lite märkligt att jag inte kom i kontakt med den här förrän nu.
Tror den finns på för få bibliotek (eller så är den jämt utlånad, och det är därför jag inte såg den förrän nu?)
Hursomhelst tycker jag den är fantastisk i sin skenbara enkelhet, med all information men också luft, plats och uppmaning till egen reflektion, sina olika teman som går i varann och upprepas men bara alldeles lagom (som en repetition) och sin heltäckande approach till allt möjligt relevant från olika källor (som lättsammare saker som Dr Phil till tyngre skribenter).
Vidare är jag mycket förtjust i den visuellt explicita formen, med diagram, scheman och annat som tilltalar en visuo-spatialt inriktad hjärna som min…
Så till mig är jag att jag vill köpa den, trots att jag inte har pengar till sånt i dagsläget. Vill kunna citera för andra, kolla upp referenser jag inte läst ännu, gå tillbaks, stryka under och anteckna. Det är ett riktigt bra betyg.
Den kvalar in på samma lista som Explosiva barn av Ross Greene, som blev den förra husbibeln här.
Ett stort tack för boken, kort sagt!
IA
Hej!
Så kul att du gillade boken väckarklockor. Då har jag nog flera böcker som du kan både gilla och ha nytta av t.ex. Att acceptera det oacceptabla, Ömma tår och Att hantera det ohanterbara. Boken Levande ord för långtidssjukskrivna är något att ha på sängbordet och läsa en snutt varje kväll.
Kul också att du kommenterade mitt inlägg.
Hälsningar
Gunilla