Sorg och anpassning

Tiden läker alla sår, brukar man säga. Men det är inte tiden som läker. Det är sorgen. Om en sorgeprocess inte kommer igång kan man älta en förlust resten av sitt liv. Efter genomgången sorg kan man lämna det som skett bakom sig. Det innebär inte att man glömmer det som har hänt. Men det innebär att det inte längre suger energi i vardagen. Detta gäller inte endast sorg efter förlust av nära och kära. Det gäller också vid förlust av t.ex. en förmåga eller kroppsfunktion.

Sorgen är den första fasen i anpassningen till den nya situationen. Den som inte går igenom sorgen kommer inte heller att anpassa sig till det nya. Det gäller i hög grad människor som har drabbats av olika symtom, skador och sjukdomar som gör att de inte längre fungerar som tidigare. De kan i åratal förtvivla över att de inte kan göra det de tidigare gjorde utan att reflektera över att intresset för just detta kanske hade avtagit även om skadan/sjukdomen inte hade inträffat. Varje tidsålder har sina intressen. Livet går igenom ett antal faser vare sig man blir sjuk eller förblir frisk. Yttre och inre faktorer gör att man måste gå igenom ett antal anpassningsprocesser. I dessa är sorgen en naturlig del. Man behöver tillåta sig att sörja för att komma vidare. Den som försöker förtränga sorgen fastnar i sin utveckling.