Sympati och empati
Sympati är att ha positiva känslor för en annan människa. En sympatisk människa är välvillig och hjälpsam. För att visa en människa sympati behöver man tycka om den människan. Sympati har med egna känslor, behov och önskningar att göra. Den sympatiske lider med den drabbade. Hon tycker synd om henne. Det kan kännas skönt för stunden, men det för inte den lidande framåt. Sympatiska människor kan till och med kväva andra med sina sympatiåtgärder. Empati betyder inlevelse i andra personers behov och reaktioner. En empatisk människa vet vad en annan människa känner i ett givet ögonblick. Hon kan fånga upp en annan människas känsla. Hon kan därför med relativt stor säkerhet förutsäga hur en annan människa kommer att reagera i en viss situation. Man kan visa empati för en människa utan att tycka om henne. Empati har inte med egna känslor, behov och önskningar att göra. En empatisk människa sätter gränser och låter sig inte överutnyttjas. Man kan aldrig vara för empatisk. Människor med stark inlevelse i andra människor kan ha identifierat sig med den människan. Identifikation kan vara en verksam del i empati. Men om identifikationen medför att man lever sig in i den drabbades liv så att man själv tappar fotfästet så blir det inte bra. Ingen människa är hjälpt av detta.
Långtidssjukskrivna människor talar ofta om sin oempatiska omgivning. De upplever att ingen bryr sig. De känner sig övergivna. Men bryr du dig om andra? Det bästa sättet att få vänner som bryr sig är att själv vara en vän som bryr sig. Kärlek och vänskap måste vara ömsesidig om den ska fungera. Man kan inte bli buren av andra hur länge som helst.
Trevlig helg
Gunilla Brattberg
Sådan människa är väldigt sällsynt. Du själv har inte haft möjlighet att träffa på sådana människor enligt dig själv i boken Enastående. Och du har ändå hunnit träffa mängder av människor.
När man inte får det perfekta får man nöja sig med det man har. Oempatiska människor finns precis överallt. Det är ändå bevisat att människan tänker först och främst på sig själv inte minst den sjuke. Den sjuke kan vara så upptagen av sin sjukdom att den inte har förmågan att se att andra människor inte orkar ge mer än vad de ger. De kanske har också sina egna problem, sjukdomar och katastrofer. Men för den sjuke är hans/hennes sjukdom de som ska vara viktigast av allt för alla. Har du egna erfarenheter av sådant?
Har betraktat (och interagerat) med människorna i samhället och inom sjukvården under de senaste åren. Även de som tidigare hade någon form av empati börjar nu svikta. Stressen på ffa arbetsplatser som sysslar med vård i någon form är uppe i topp. Betraktar dem med den empati de inte längre orkar ta fram.
I samhället i övrigt betraktas de som sätter de “mjuka värdena” som viktiga med misstro.
Denna inställning uppfattas tom som kritik mot de ytliga ekorrjul dessa (de som kämpar för att passa in i den framgångsrika mallen) blivit fångade i.
Tragiskt att det blivit så.