Anhörigas oro

Anhöriga kan vara friskfaktorer, men de kan också vara riskfaktorer. Ibland är det svårare att vara anhörig till en sjuk människa än att själv vara sjuk. Anhöriga känner sig ofta maktlösa och hjälplösa. De är osäkra över hur de ska förhålla sig. Det kan handla om en evig balansgång. Anhörigas beteende kan förstärka sjukroller. Oro smittar och i olyckliga fall stiger ångestnivån i hela familjen. Om lidandet dessutom är ett ständigt aktuellt samtalsämne hamnar snart hela familjen i en energikris. Tidigare närande relationer övergår till att bli tärande. I längden kan man inte använda sina nära och kära som sopcontainers där man dumpar sina jobbiga känslor. Barn i familjer med smärtsjuka föräldrar får inte sällan egen smärtproblematik. Man ärver ett sjukt beteendemönster.

Den som lever med långvarig smärta vill att omgivningen ska förstå vad det innebär. Därför berättar man om hur ont det gör, hur trött man är, hur hopplöst det känns. Om du lever med en långvarig smärta så blir det olidligt för omgivningen om du dagligen klagar över din smärta. Du kommer ändå aldrig att bli förstådd. Det går helt enkelt inte att sätta sig in i hur det är att leva med ständig smärta eller andra symtom, om man inte har en egen erfarenhet av detta. Du måste lägga ned det projektet och börja intressera dig för annat än dina symtom, sådant som kan engagera familjen på ett positivt sätt. Först då kan de bli det stöd du behöver.

Trevlig helg!
Gunilla Brattberg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *