Undvikande som kontroll

Det är undvikandet av tankar, känslor, minnen och oönskade kroppsförnimmelser som skapar de psykiska symtomen. Människor som har ångest har ofta utvecklat olika strategier för att undvika sådant som skapar ångest. Därmed underhåller de sin ångest. Undvikande skapar stress och spänning vilket i sin tur ökar undvikandet, och så är den onda cirkeln igång. Den som försöker undvika kroppsliga symtom får ofta panikångest, medan den som försöker undvika traumarelaterade känslor och minnen på sikt kan utveckla ett posttraumatiskt stressyndrom. Medan tankar på, och minnen från, traumatiska livshändelser i sig inte är sjuka, så kan försöken att undvika tankarna och minnena skapa sjukdom. Om man undviker tankar och minnen från traumatiska erfarenheter så undviker man också delar av ett fullvärdigt liv. När man på olika sätt försöker att kontrollera sina tankar och känslor så kan man paradoxalt nog medverka till att de kvarstår. Det som på kort sikt ger viss smärtlindring kan på lång sikt underhålla den fysiska och psykiska smärtan. Vanligt är att man försöker lösa sina problem genom att fly, flytta, byta jobb, byta partner eller självmedicinera med alkohol, läkemedel eller droger. Man tror att om man förändrar pusselbitarna i sitt liv så kommer allting att bli bättre. Men det går inte att springa ifrån sig själv med bibehållen hälsa. Förr eller senare kommer livet ikapp en.

Undvikandebeteende leder därför till lidande. Fysisk och psykisk smärta är en naturlig del av livet. När du flyr från den fysiska och/eller psykiska smärtan ökar lidandet. Det fungerar inte att du skyller på jobbet, chefen, familjen eller samhället. Det fungerar inte heller att du skyller på dig själv. Om du mår dåligt behöver du i stället ta itu med dig själv och ditt liv.

Trevlig helg!
Gunilla Brattberg