Krav och prestationer

Ångest är en förlamande rädsla. Det känns som om kroppen är för trång för att härbärgera det känslokaos som uppstått. Prestationsångest är ett vitt begrepp som innefattar många olika reaktioner. Vanligast är att man talar om prestationsångest när människor får ångest i samband med att de ska prestera. Den ångesten bottnar i att man är rädd för att misslyckas. En del människor är så rädda för att misslyckas att de blir helt handlingsförlamade. Om kraven överstiger förmågan presterar man ofta under sin förmåga. Då blir man ännu med besviken. Man vet att man kan bättre, men man klarar det inte. Prestationsångesten är som störst i situationer där man upplever att man måste lyckas. Då händer det att man går helt i baklås. Bland långtidssjukskrivna människor förekommer en annan typ av prestationsångest. Ångesten driver dem att ständigt prestera. Så länge de presterar kan de hålla ångesten i schack. En del har paradoxalt nog ångest inför att prestera avslappning. Om prestationen är det som kontrollerar ångesten är det förstås “livsfarligt” att släppa den kontrollen. När man slappnar av ökar ångesten. Det gemensamma för alla som har prestationsångest är att de är rädda för att inte duga. I samtliga fall leder ångesten till hämmad förmåga, glädje och kreativitet.

Människor som ständigt presterar klagar ofta på yttre krav. Inte sällan kommer kraven inifrån, men det ser man inte. Kommer din press att prestera utifrån eller inifrån? Har du en skev bild av vad som egentligen förväntas av dig? Du kanske accepterar att andra har sina brister. Men måste du själv vara perfekt? I så fall är det dags att du funderar på vad “att misslyckas” betyder för dig.

Trevlig helg!
Gunilla Brattberg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *