Resan inåt

Ett sammanbrott är en signal på att det är dags för en inre resa. Det finns ingen reseförsäkring, och det finns ingen returbiljett. Det är inte ens säkert att man kommer fram till sitt mål. Målet kan vara att vara på väg mot ständigt nya mål. Upptäcktsresan mot bättre självkännedom är rik på upplevelser, men den är inte alltid så bekväm. Man kan upptäcka sidor hos sig själv som andra människor tycker illa om. Man kan upptäcka att man själv tycker illa om vissa andra människor som man tror att man älskar. Man kanske upptäcker att människor som man tycker illa om har positiva sidor som kan få en att tycka bra om dem. Man kan också upptäcka sidor hos sig själv som man skäms över, är generad för eller stolt över. Man kanske upptäcker att man är självdestruktiv, eller att man är mer beroende av en annan människa än vad som är bra för en själv. Oavsett vad man upptäcker kommer man att tvingas ta ett större ansvar för sitt eget liv. Ju fler okända områden man erövrar desto mindre kan man skylla på andra, trasslig barndom, omständigheterna, vädret, regeringen eller bara otur. Har man börjat sin upptäcktsfärd kan man inte backa och göra gjorda upptäckter ogjorda. Resans mål är ett stadium då man kan känna sig stolt över sig själv med alla förtjänster och tillkortakommanden.

En resa många människor behöver göra är resan mellan tänket (hjärnan) och kännet (hjärtat). Den resan är cirka 40 centimeter. Ändå är det kanske den längsta resa en människa kan göra. Den kan ta ett helt liv. Vissa kommer aldrig fram. Det handlar om att förvandla det du redan vet på ett intellektuellt plan till känslomässiga insikter, så att du själv följer de råd du ger till andra.

Trevlig helg!
Gunilla Brattberg