Yttre och inre trygghet

I Sverige betalar man skatt till stat, landsting och kommun för att få hjälp den dag man blir sjuk och arbets­oförmögen. När hjälpen uteblir grips man lätt av panik. När kontakten med sjukvården och försäkringskassan kärvar går man under. Tryggheten finns på utsidan i form av försäkringar, organisationer, institutioner, yrkesutövare och andra människor. Människans behov av trygghet och kontroll av alla möjliga och omöjliga faror har gjort henne allt räddare och ibland helt livsoförmögen. Om man inte upplever någon trygghet, tillit, mening och värde i sitt liv kan signaler från kroppen ge katastrofupplevelser. För vissa människor kan till och med smärta och andra plågsamma symtom utgöra en trygghetsfaktor. Som patient är man i alla fall någon. En människa som inte har förmåga att stå ut med otrygghet kan söka sitt värde i andra människor – i och utanför vården. Den som identifierar sig med patientrollen får inget intressant, spännande eller meningsfullt liv. Människor som förblir omedvetna om sina valmöjligheter får ångest varje gång deras grundläggande trygghet och säkerhet hotas. För att kliva ur den patientrollen måste man våga börja satsa mer på livet än på tryggheten. Det är bara den som vågar leva – trots alla svårigheter, problem och risker – som kan erövra trygghet på insidan.

För att stå pall när det blåser behöver du ha tryggheten på insidan. Annars blir du som ett korthus som blåser omkull vid minsta vindpust. Trygghet har samband med hopp. Om allt känns hopplöst är du troligen otrygg. Innan du själv kan se att det finns ett hopp så kan du lita till vikarierande hopp – andra människor som tror på att du ska kunna komma tillbaka till ett värdigt liv.

Trevlig helg!
Gunilla

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *