Våga språnget

Det kan vara smärtsamt att bli smärtfri. Att efter lång tid med besvärande symtom bli frisk och symtomfri kan innebära stora förändringar. Även förbättringar kan vara påfrestande. Om hela livet har kretsat kring symtomen eller sjukdomen, så kan det kännas tomt. Hur underligt det än låter innebär lidandet för somliga människor också en möjlighet till efterlängtad kontakt med omgivningen, åtminstone med människor i vården. När man blir frisk kanske man åter blir ensam, ett tillstånd som kan vara besvärligare att hantera än symtomen/sjukdomen. Många människor är rädda för sjukdomen, men många är också rädda om sjukdomen. För att tillfriskna måste man våga ändra på något och därmed riskera att förändras. En människa som står inför en förändring måste först ta farväl av det gamla. Det är svårt att både hålla kvar vid tanken på att allt ska bli som det var förut och samtidigt gå vidare mot något nytt. Det kan innebära att man måste släppa fram sorgen, som man under lång tid har tryckt tillbaka och flytt ifrån. På kort sikt kan detta innebära en försämring. Det finns dock inga genvägar. Det kan handla om att man måste våga möta kaos, våga lämna den tillvaro som uppenbarligen inte är förenlig med hälsa och våga ge sig ut på en inre resa. Det kan till och med innebära att man kommer att bejaka sådant som man tidigare har betraktat som obehagligt eller omöjligt, förnekat eller tagit avstånd ifrån.

Har du anpassat dig till en sjukskrivningstillvaro? Ju längre tiden går desto svårare är det att bryta en sjukskrivning och återgå i lönearbete. Med tiden blir man bekväm, sover längre på mornarna, tar dagen som den kommer och kanske också njuter av att slippa gå till jobbet. Om du känner igen dig i detta så ska du också vet att med tiden så blir livet ganska tomt och innehållslöst. Människan behöver utmaningar för att må bra.

Trevlig helg!
Gunilla