Ensamhet

Många människor flyr ensamheten, andra har ett stort behov av att få vara ensamma. Att behöva fly är något osunt. Man flyr den ångest ensamheten medför. Ofta handlar det om att man flyr mötet med sig själv. Ibland är man helt enkelt inte rolig att umgås med. Självvald ensamhet kan tvärtemot vara mycket vilsam. Alla människor har behov av att då och då vara helt ensamma. I ensamheten bearbetar man intryck och gör sig redo för nya möten. Ensamheten i tvåsamheten är plågsam. Man kan känna sig mer ensam om man är två fast med fel person än om man är helt ensam. Det handlar om en inre ensamhet. En annan inre ensamhet är den existentiella ensamheten. När man brottas med livets existentiella frågor känns det alltid ensamt. En socialt stimulerande miljö befrämjar hälsa. För mycket ensamhet ger stress som frisätter stresshormoner som i sin tur fördröjer läkningsprocessen. Människor som upplever en känsla av sammanhang i tillvaron finner tillvaron begriplig, hanterbar och meningsfull. Man kan säga att människor med stark känsla av sammanhang är vaccinerade mot ohälsa. När de drabbas väljer de automatiskt konstruktiva strategier som minimerar problemet. De förvandlar kaos och förvirring till ordning och klarhet. Den som har svag känsla av sammanhang ger upp på förhand.

Om du känner dig ensam bör du fundera på om det handlar om brist på vilja att bryta ensamheten, om ren bekvämlighet eller kanske rädsla för att möta andra. En självklar fråga du bör ställa sig själv är också hur kul du är att umgås med. Sprider du ilska, frustration och bitterhet omkring dig? I så fall drar sig vännerna tillbaka. Ibland ser man inte själv hur man stöter bort andra människor utan förlägger problemet i dem som försvunnit.

Trevlig helg!
Gunilla Bratterg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *