Självuppfyllande profetia

Självuppfyllande profetior handlar om påverkan och dess effekter. Med en pessimistisk grundsyn, och/eller en negativ självbild, matar man kropp och själ med bilder som är motsatta dem man vill uppnå. De fungerar som självuppfyllande profetior. Man blir ännu mer säker på att allting är omöjligt. Bland långtidssjuka människor är det betydligt vanligare att man underskattar än överskattar sig själv och sin förmåga. I sjukdomsprocessen och vårdprocessen har självförtroendet successivt malts ned. Självkänslan är många gånger också dålig. Uppfattningen om den egna förmågan blir en självuppfyllande profetia. Till slut kan man ”ingenting”. Tankar påverkar. Det man tänker om sig själv eller en annan person får man tillbaka. Självuppfyllande profetior kallas ibland Pygmalioneffekt. Många människor har stora förväntningar och är så rädda för att bli besvikna att de inte vågar pröva något nytt, t.ex. möta nya människor. De vågar inte riskera en besvikelse. Med ett passivt förhållningssätt riskerar man ingenting, men man utestänger sig samtidigt från nya upplevelser. Det leder till en självuppfyllande profetia. Den som inte förväntar sig något positivt kan missa det positiva som händer. När man funderar över vad som kan hända i värsta fall inser man ofta att det inte är så farligt att bli besviken. Det kan vara värt att ta risken att bli besviken och därmed också ta chansen att få en positiv upplevelse.

Hör du till dem som ljuger för att slippa säga som det är. Förutom att du är oärlig mot andra är du framför allt oärlig mot sig själv, vilket kan få konsekvenser i form av självuppfyllande profetior. Ideliga tankar på rädslan för att inte duga gör till slut att du blir oduglig.

Trevlig helg!
Gunilla Brattberg