Råd och rådgivning

Råd som ges i tid och otid är ofta verklighetsfrämmande och tröttande. Om man vill ha ett råd, ska man be om det. Tankar som kläs i ord har en läkande effekt. Det underlättar om man har någon som lyssnar och kan komma med det råd man efterfrågar. Men det är formuleringen som är det vikigaste. Redan medan man frågar om råd kan det stå klart hur man ska göra.  En människa som bara har en massa intryck och aldrig får uttrycka sina tankar och upplevelser får lätt förstoppning i tankeverksamheten. Bättre än att ge råd är att underlätta för medmänniskor att själva leta sig fram till lösningen. Sokrates inte bara föreläste utan förlöste kunskaper ur sina elever. Men sin sokratiska förlossnings­konst eller barnmorskepedagogik stimulerade eleverna att ställa frågor. Han gav inte sina egna synpunkter på frågornas innehåll och lösning utan kom i stället med motfrågor eller repliker som ledde frågaren vidare i sina egna tankar. På så sätt hjälpte han eleverna att själva söka sig fram till svaren på de frågor de hade ställt. Han ansåg att kunskaperna fanns inom eleverna själva. De behövde bara hjälp med att använda sin egen tankeförmåga på bästa möjliga sätt. Om man överhuvudtaget ska ge några råd bör de vara försiktiga, konkreta, genomförbara, informativa, ge nya aspekter, behovsanpassade, råd man själv skulle vilja ha, erfarenhets­baserade och uppbyggande.

När någon ber dig om hjälp så kom inte genast med lösningen. Ofta vet du faktiskt inte vilken lösning som är bäst för den som äger problemet. Om du tror dig veta är det bra att hålla inne med svaret till frågeställaren har försökt resonera sig fram till ett svar. Svar och råd som kommer inifrån har högre kvalitet än dem som någon annan serverar.

Trevlig helg
Gunilla Brattberg