Under mer än 40 år har jag behandlat och rehabiliterat trasiga människor. Många gånger har det handlat om att hjälpa dem att leva. Jag har arbetat med enskilda möten, små och stora grupper. I fjorton år ledde jag existentiella livsnära samtal i Värkstadsgrupper på upp till 50 personer. Värkstaden var en ideell verksamhet där vi arbetade med värktyg för att lära människor bemästra värkligheten och bli värkmästare. Till Värkstaden kom människor med långvarig värk och annan ohälsa. Ofta värkte hela livet. De kom när de i sjukvården fått beskedet: Du får lära dig att leva med dina symtom. Aldrig hade de fått lära sig hur det skulle gå till. I Värkstaden fick de hjälp att leva bra liv med kvarstående symtom. Många uttryckte att det var som att gå i livets universitet, där det fått en utbildning i att vara människa.
I denna bok redovisar jag hur processen från ett liv i kris och kaos till att bli värkmästare går till. Fakta om mänskliga företeelser och processer varvas med citat från människor som bytt åsikter mot insikter och fått hjälp att bryta onda cirklar på vägen mot hälsosammare liv.
Boken kan fungera som en bruksanvisning – en manual – för den som vill lära sig mer om hur man kan hantera olika jobbiga situationer i livet. Anhöriga, vänner och arbetskamrater till lidande människor kan sannolikt få tips om hur de ska förhålla sig till sina nära och kära. Läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster/fysioterapeuter och andra som arbetar inom sjukvården kan troligen få idéer om hur deras arbetssätt kan förändras med fler nöjda patienter som resultat. Människor som lever sunda och bra liv och behöver hjälp att förstå sig på sin omgivning eller bara vill lära sig mer om mänskliga processer har förhoppningsvis också utbyte av att läsa boken. Boken kan med fördel läsas från pärm till pärm, men det går också att som i en bruksanvisning uppsöka det avsnitt som handlar om den aktuella situation man befinner sig i. Boken kan upplevas väl omfattande men det finns inget quick fix för människor som har gått sönder.
Läs om boken på Seniorhälsa.se: https://www.seniorhälsa.se/ibland-varker-hela-livet/.
admin –
Förord av Bodil Jönsson
En diger bok på 524 sidor kan få vem som helst att tveka inför att ens öppna den. Gunilla Brattberg har tidigare gett ut många böcker, men detta är tveklöst hennes storverk, hennes opus magnum. Mycket i ”Manual till människan” bygger på sådana manuskript som Gunilla tidigare publicerat. Här har hon här lyckats göra en helhet av de tidigare och dessutom åstadkommit något som är större än summan av de enskilda delarna.
Det är stort nog av en författare att klara detta, men hur går det då för läsaren? Jo tack, det går riktigt bra. Och det av två helt olika skäl. Det ena handlar om att Gunilla väljer att illustrera det hon vill säga inte bara med vassa teckningar utan också med autentiska citat. Dessa är många, ibland också långa, och de är alla hämtade från utsatta människor som Gunilla varit mentor och lärare för i det hon benämner ”livets universitet”.
Människor som varit med om att deras liv kantrat, människor som hamnat i undantagstillstånd, får inte sällan en större klarsyn och en naknare formuleringskonst än andra. Citaten gör att man som läsare både känner nerven och inte kan låta bli att ta till sig tydligheten trots att man själv i stunden kanske inte befinner sig i något utsatt läge. Boken har garanterat mycket att säga dem som gått in i den så kallade väggen eller dras med långvarig värk och smärta. Den kan också fungera som igenkännare och vägvisare för närstående och för alla dem som i sina olika professioner möter människor som tappat fotfästet. Och den har något att tillföra även den som närmar sig boken utan att vare sig själv vara särskilt utsatt eller höra till gruppen närstående eller professionen. Detta av den enkla anledningen att vi alla är människor och som sådana upplever dessa många utmaningar och möten som tillsammans är det som utgör livet.
Det andra skälet till att boken är både läsbar och läsvärd är dess genomarbetade strukturer. På samtliga nivåer: meta-, mega-, mellan- och lågnivå. Gunilla ser till att man aldrig tappar taget. Det vore annars bara alltför lätt eftersom tanken fladdrar iväg utifrån de egna associationer, minnen och känslor som texten väcker.
Hade man bara fått alla dessa strukturer på alla dessa olika nivåer, hade man möjligen kunnat greppa att de är spikklara. Men samtidigt är de så snustorra att de flesta läsare skulle haft svårt att känna igen sig i att det är dessa sammanhang som bygger upp den levda vardagen. Hade man å andra sidan bara fått citaten, hade det visserligen blivit en synnerligen levande bok men den hade ändå knappast gått att läsa – man hade bågnat inför alla bekännelser, djupgående kränkningar, barndomstrauman och familje- och arbetsplatskonflikter som inflätade i varandra och inte sällan kombinerade med ren otur har gjort livet på gränsen till omöjligt att leva för de berörda.
Det är alltså just kombinationen som är på gränsen till oslagbar. Men den kräver sitt utrymme – det går inte att kondensera ner Gunillas budskap och sammanfatta det på en sida. Om jag ändå avslutningsvis skulle välja ut ett som för mig lyser starkare än alla andra blir det: ”Allt vad ni vill att människor ska göra för er, ska ni också göra mot er själv”. Som travestering av Bergspredikans ”Allt vad ni vill att människor ska göra för er, ska ni också göra mot dem” verkar formuleringen i förstone både egotrippad, egoistisk och egocentrisk. Men är det verkligen så? Du vill ju att andra ska se dig – då ska du förstås också se dem. Men vad händer om du missar att också se dig själv? Du vill att andra ska ta hänsyn till dig – då ska du förstås också ta hänsyn till dem. Men vad händer om du missar att också ta hänsyn till dig själv?
Det är tankar av den typen som Gunillas bok väcker. Och de kan behöva sina 524 sidor för att slå rot så att de kan klara sig i konkurrensen med alla dina redan etablerade tankemönster, medvetna och omedvetna.
Dalby i juni 2016
Bodil Jönsson
Professor emerita, Lunds Universitet
admin –
Boken kan fungera som en manual för att hantera jobbiga situationer i livet, och av anhöriga, vänner och arbetskamrater till lidande människor, liksom av läkare och sjukvårdspersonal. Den är detaljerad och tar upp alla möjliga situationer i livet där människor kan behöva hjälp att gå vidare. Det kan handla om att bli lämnad eller stå inför pensionen, eller helt enkelt att behöva hantera det ohanterbara. De olika märkliga fenomenen illustreras av uttalanden, kommentarer och berättelser. Manual till människan är genomtänkt, välskriven, lättfattlig, med överskådliga grafer och tabeller och försedd med referensförteckning och register.
Agneta Wirberg
Bibliotekstjänst
Ur:BTJ-häftet nr 19, 2016
admin –
Recension i Läkartidningen 27/9 2016
Redskap inför kniviga patientmöten
Ett helt läkarlivs visdomar och erfarenheter samlade mellan pärmar. Gunilla Brattberg, specialist i anestesiologi och smärtbehandling, docent i hälso- och sjukvårdsforskning och professor emerita i rehabiliteringspedagogik vid Certec, LTH i Lund, har nästan hela sitt verksamma liv behandlat och rehabiliterat smärtpatienter men också vidgat sin verksamhet till att omfatta andra människor med stressrelaterad ohälsa. Människor som fått besked av sjukvården att de ska lära sig leva med sina besvär och att den inte kan erbjuda någon behandling längre. I den ideella verksamheten Värkstaden har Gunilla lett existentiella gruppsamtal för att hjälpa dessa människor leva med sina symtom.
Boken är mycket omfattande, ca 500 sidor och sammanfattar i stora delar författarens vetenskapliga arbeten och böcker på områdena smärtbehandling och rehabilitering av långtidssjukskrivna patienter. Vi får lära oss hur man bäst leder samtal, hur man lyssnar aktivt. Följande exempel på kapitel ger en god bild av innehållet: Att acceptera det oacceptabla, Att förlåta det oförlåtliga, Att hantera det ohanterbara, Att bli bedömd och missbedömd, Att återvinna människor. Boken förmedlar råd till läkare och patienter om ur man kan hjälpa människor som av olika anledningar, sjukdom, smärttillstånd, kroniska stressyndrom hamnat i en återvändsgränd och identifierar sig med symtom och sjukdom, »när hela livet värker«.
Boken har rikligt med vittnesutsagor från patienter som mått väl av att delta i Värkstaden. Kanske lite väl många men intressanta att ta del av eftersom de belyser hur patienter kunnat lämna ett sjukdomsbeteende och bygga en ny (friskare?) identitet. Några nyckelfraser är »Du är inte skyldig att bli frisk«, »Jag har lärt mig leva – inte bara överleva«. Flera av dessa patienter, tidigare handikappade av sjukdom, har efter att ha deltagit i Värkstadens gruppsamtal kunnat lämna patientrollen och i stället fungera som samtalsledare.
Jag har läst boken från pärm till pärm med stor behållning och lärt mig en hel del men den innehåller många upprepningar och fungerar därför bäst som en uppslagsbok att ta fram när man som läkare famlar efter råd i samtal med trasiga människor och känner att man saknar redskap och erfarenhet.
Vi får genom boken ta del av Gunilla Brattbergs omfattande och uppskattade livsgärning. Texten bottnar i Gunillas egen erfarenhet av sjukvården vilket gör den extra värdefull. Jag skulle önska att unga läkare tog sig tid och diskuterade enstaka kapitel i grupp. Alla kommer att möta s k besvärliga patienter under sin karriär. Dessa förtjänar god vård och största respekt. Med denna bok får man redskapen.
Torsten Mossberg
specialist i anestesiologi och intensivvård, tidigare medicinalråd i Socialstyrelsen
admin –
En handbok för trasiga människor
Manual till människan (Värkstaden)
Den detaljerade boken kan fungera som en manual för att hantera olika svåra situationer i livet. “Ofta värkte hela livet” är ett citat från en patient i boken där narkos- och smärtläkaren Gunilla Brattberg sammanfattar sina 40-åriga erfarenheter av möten med trasiga människor, Boken vänder sig till människor som vill lära sig att leva bättre med kronisk smarta eller psykisk ohälsa, och till deras anhöriga. Brattberg menar att det inte finns någon quick fix, men att det går att arbeta långsiktigt med svåra mänskliga processer för att nå en bättre livskvalitet.
Insikten att sjukvården sällan kunde hjälpa lidande patienter ledde till att Brattberg under 20 år arbetade ideellt med ett rehabiliteringsprogram i så kallade “Värkstäder” med “efter byggande” vård för patienter som sjukvården inte längre ansåg sig kunna behandla.
LUM (Lunds Universitets Magasin) Nr 5, 2016