Skuld och skuldkänslor

En människa upplever skuld för vad hon gör. Att undvika skuld är som att inte andas för att luften är förorenad. Det är oundvikligt. Skuld är ett tecken på frihet. Skuld har man när man har handlat fel eller har försummat att handla. Det man fruktar är straff. Att erkänna skulden är första steget mot befrielse. Långtidssjukskrivna människor har dock ofta skuldkänslor utan skuld. Skuldkänslor uppstår när man inte kan identifiera sina egna gränser. Man ser inte var man själv slutar och var andra börjar. Det leder till att man tar ansvar för sådant som är andras ansvar. Den osunda skulden är att bära fel bördor, att leva andras liv. Den bottnar ofta i att människans gränser i något skede har blivit överkörda, t.ex. att föräldrarna inte har respekterat sitt barn utan har sett barnet som en egendom, en förlängning av sig själva. De lastar sina egna misslyckanden och känslor på barnen, som får bära ansvaret för saker som föräldrarna har ansvar för. Människor med ångest och depression har ofta svåra skuldkänslor för bagatellartade handlingar eller försummelser. Dåligt samvete är ett förstadium till äkta skuldkänslor. Den som tar konsekvenserna av sitt dåliga samvete behöver inte gå så långt att hon hamnar i skuld. Om man inte ser, erkänner och möter skulden förvandlas den till skam. Skam upplever man för den man är. Därför gör den mer ont än skulden. Det man fruktar vid skam är förakt.

När du skäms inser du vanligtvis vad som är fel, och har du skuldkänslor har du i allmänhet en tydlig uppfattning om vad du borde, respektive inte borde ha gjort. Denna uppfattning saknas oftast vid depression. Om du känner dig skyldig till allt ont så kan det vara så att du är deprimerad.

Trevlig helg!
Gunilla Brattberg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *