Övergrepp

Många långtidssjukskrivna människor har varit utsatta för övergrepp. Att bli utsatt för sexuella övergrepp ger ofta en känsla av overklighet. Sådant händer inte. Många tvivlar därför på sina minnen av övergreppen. Man tränger bort sådant man helt enkelt inte orkar med att ta in. För att överleva övergreppen har man ställt sig utanför sig själv (dissocierat). Det gör att händelsen är svår att minnas. Försvar och förnekande kan få konsekvensen att man senare i livet inte får kontakt med sig själv och utvecklar olika former av symtom. Sexuella övergrepp behöver inte innebära att man tvingas till samlag. De kan ha skett genom att man har blivit utsatt för en sexualiserad miljö, blivit rörd eller smekt på ett sätt som har sexuell innebörd. Ju närmare relation mellan förövaren och offret, och ju mer våld som använts, desto svårare blir skadorna. Incest definieras som olovligt sexuellt umgänge med nära besläktade personer, ofta förälder, styvförälder, syskon eller halvsyskon. Incest är alltid ett fysiskt och psykiskt kränkande övergrepp, där förövaren har makten och kontrollen. Det är en handling som offret inte kan ge sitt samtycke till. Offrets behov är helt negligerade. Incest förekommer i alla samhällsklasser, i alla slags familjer och bland alla nationaliteter. Även om övergreppen ligger 30-40 år tillbaka i tiden kan de prägla en människas hela livssituation på ett negativt sätt.

Det finns en ganska vanlig attityd – att man inte ska väcka den björn som sover – bland människor som kommer i kontakt med offer för förträngda sexuella övergrepp. Man tror att det är skadligt att prata om övergreppen. Om du har denna erfarenhet behöver du troligen prata om detta för att bli fri från konsekvenserna av traumat. Du behöver samla mod och sätta ord på dina upplevelser, så att de blir bearbetade. Först då blir du en fri människa.

Trevlig helg!
Gunilla Brattberg