|
|
Det är ett mänskligt basbehov att bli bekräftad. Bekräftelse handlar om att man i ord och handling visar sin medvetenhet om – och acceptans av – en annan människa. Det behöver inte betyda att man håller med denna människa, ger henne rätt eller tycker att hon är bra. Det betyder att man ser henne som hon är. Att ge bekräftelse är inte att värdera eller att döma. Det handlar mer om att försöka förstå. Att helt förstå hur en annan människa har det är omöjligt. Avsaknad av inre bekräftelse leder till en jakt på yttre bekräftelse, en jakt som ofta slutar i utmattning. En hälsobefrämjande åtgärd är därför att minska jakten på yttre förståelse och i stället lägga kraft på att öka sin inre förståelse och att bekräfta sig själv. Man kan inte förlita sig på att man får den bekräftelse man behöver från sin omgivning. Därför behöver man lära sig att bekräfta sig själv, dvs. åstadkomma inre bekräftelse. Man behöver ta sig själv på allvar, uppmuntra och stötta sig själv i sina strävanden att skapa livsmening. Om man har förmågan att ta hand om och bekräfta sig själv ökar man sin förmåga att stå ut när livet är svårt. Då kan man förhindra att svårigheterna övergår i ett lidande. En människa som kan bekräfta sig själv är mer positivt inställd, mer motiverad och kan tänka bättre. Hon lär sig lättare av sina erfarenheter och ökar sin förmåga till insikt och att lära in nya färdigheter.
En människa som sällan blir bekräftad, bekräftar sällan andra. Om du lär dig att bekräfta andra så får du själv bekräftelse. Det ökar i sin tur förutsättningarna för att du ska ta sig ur en låst situation. Du ökar din självrespekt när du bekräftar dig själv, men även när du bekräftar andra. En människa som kan bekräfta sig själv och andra skapar goda cirklar omkring sig.
Trevlig helg!
Gunilla Brattberg
Konflikter är som kärnkraft. De har lång halveringstid. Man är inte offer för andras sårande ord, man är offer för sina egna reaktioner på andras ord. Den som känner sig kränkt plågar sig själv. Den verkliga fienden är inte där ute, utan här inne. Ofta hör man människor säga: ”Vi går inte ihop för vi är så olika.” Det är ett missförstånd att det blir konflikter för att man är olika. I själva verket kommer man i konflikt för att man har något gemensamt. Det gemensamma kan t.ex. vara att båda vill förändra den andre, medan ingen vill förändra sig själv. Oenighet är inte samma sak som illojalitet och konflikt. Man kan vara oenig utan att bli ovänner. Det är inte illojalt att ha en avvikande uppfattning. Det är en mänsklig rättighet. Det är inte viktigt att vara överens. Oenighet kan vara uppfriskande om man respekterar varandras åsikter. Vid konfliktlösning ska man inte sopa framför andras dörrar utan framför sin egen dörr. Den djupaste orsaken till konflikter är att parterna frånskriver sig ansvar. När man säger ”du gjorde mig besviken, du tråkar ut mig, du ger mig skuldkänslor” så lägger man ansvar på motparten och fråntar sig eget ansvar. I själva verket är det man själv som känner skuld, irriterar sig och tråkar ut sig. Att ta ansvar för att man känner sig förolämpad kan vara en besk medicin att svälja. Men verkan är helande. Man tar tillbaka makten till sig själv. Ovännen kan bli en vän. Man kan gå vidare i livet. Ansvar är något man gör inte något man har.
När du är irriterad så är det något hos dig själv som är hotat. Det kan vara självkänsla, stolthet, trygghet, relationer eller ambitioner. Därför bör du ställa dig frågan: Har jag själv någon del i att jag irriterar mig på den personen eller detta? Med lite träning kan du faktiskt välja bort att irritera dig på andra människor. Men det förutsätter troligen att du förstår varför du blir irriterad. En god regel du kan använda innan du säger till någon du irriterar dig på är att först tänka: Måste det här sägas? Måste det här sägas av mig? Måste det sägas nu?
Trevlig helg!
Gunilla Brattberg
Det är undvikandet av tankar, känslor, minnen och oönskade kroppsförnimmelser som skapar de psykiska symtomen. Människor som har ångest har ofta utvecklat olika strategier för att undvika sådant som skapar ångest. Därmed underhåller de sin ångest. Undvikande skapar stress och spänning vilket i sin tur ökar undvikandet, och så är den onda cirkeln igång. Den som försöker undvika kroppsliga symtom får ofta panikångest, medan den som försöker undvika traumarelaterade känslor och minnen på sikt kan utveckla ett posttraumatiskt stressyndrom. Medan tankar på, och minnen från, traumatiska livshändelser i sig inte är sjuka, så kan försöken att undvika tankarna och minnena skapa sjukdom. Om man undviker tankar och minnen från traumatiska erfarenheter så undviker man också delar av ett fullvärdigt liv. När man på olika sätt försöker att kontrollera sina tankar och känslor så kan man paradoxalt nog medverka till att de kvarstår. Det som på kort sikt ger viss smärtlindring kan på lång sikt underhålla den fysiska och psykiska smärtan. Vanligt är att man försöker lösa sina problem genom att fly, flytta, byta jobb, byta partner eller självmedicinera med alkohol, läkemedel eller droger. Man tror att om man förändrar pusselbitarna i sitt liv så kommer allting att bli bättre. Men det går inte att springa ifrån sig själv med bibehållen hälsa. Förr eller senare kommer livet ikapp en.
Undvikandebeteende leder därför till lidande. Fysisk och psykisk smärta är en naturlig del av livet. När du flyr från den fysiska och/eller psykiska smärtan ökar lidandet. Det fungerar inte att du skyller på jobbet, chefen, familjen eller samhället. Det fungerar inte heller att du skyller på dig själv. Om du mår dåligt behöver du i stället ta itu med dig själv och ditt liv.
Trevlig helg!
Gunilla Brattberg
Stress är gaspådraget i organismen. Kortvarig stress är stimulerande medan långvarig stress kan leda till sjukdom. Det finns två sätt att reagera på stress. Det ena är med försvar. Man mobiliserar kroppens alla resurser för kamp och flykt. Det andra är med uppgivenhet. Avgörande för om en stressituation ska uppstå är kvoten mellan krav och resurser. Det kan handla om människans krav kontra omgivningens resurser eller omgivningens krav kontra människans resurser. Om kraven är högre än resurserna uppstår stress. En person kan bli glad över att mötas av stora förväntningar och tåla höga krav. Andra kan få ångest av samma förväntningar. Konsekvenserna av stress beror på hur man har det men också på hur man tar det. När man ska komma tillrätta med stress handlar det om att ändra den faktiska situationen, men det handlar också om det sätt på vilket man upplever situationen. En stressor är en stressande faktor. Stressorer kan vara fysiska (buller, hetta, kyla, hunger, tryck, förorenad luft, bakterier, virus, gift, trängsel) eller psykiska (tidsbrist, för stora förväntningar, ekonomiskt otrygghet, relationsproblem, vantrivsel). Även positiva händelser kan vara stressande (gifta sig, börja på nytt arbete, få barn). Hur starkt en människa reagerar på påfrestningar på beror på stressorns storlek, men också på tidigare obearbetade kriser, socialt stöd och copingförmåga (bemästringsförmåga).
Överaktivitet är stressande, men det är också underaktivitet. Om du är sjukskriven för att du har gått i väggen, har du sannolikt varit överaktiv. Belastningarna var större än förmågan. Under sjukskrivningen är du sannolikt underaktiv. Förmågan är större än belastningen. Båda delarna leder till obalans. Underaktivitet i relation till förmågan leder till uttråkning och depression. Sjukskrivning kan med andra ord förlänga sjukdomsperioden. När du har balans mellan belastning och förmåga upplever du det man brukar kalla ”flow”.
Trevlig helg!
Gunilla Brattberg
I Sverige betalar man skatt till stat, landsting och kommun för att få hjälp den dag man blir sjuk och arbetsoförmögen. När hjälpen uteblir grips man lätt av panik. När kontakten med sjukvården och försäkringskassan kärvar går man under. Tryggheten finns på utsidan i form av försäkringar, organisationer, institutioner, yrkesutövare och andra människor. Människans behov av trygghet och kontroll av alla möjliga och omöjliga faror har gjort henne allt räddare och ibland helt livsoförmögen. Om man inte upplever någon trygghet, tillit, mening och värde i sitt liv kan signaler från kroppen ge katastrofupplevelser. För vissa människor kan till och med smärta och andra plågsamma symtom utgöra en trygghetsfaktor. Som patient är man i alla fall någon. En människa som inte har förmåga att stå ut med otrygghet kan söka sitt värde i andra människor – i och utanför vården. Den som identifierar sig med patientrollen får inget intressant, spännande eller meningsfullt liv. Människor som förblir omedvetna om sina valmöjligheter får ångest varje gång deras grundläggande trygghet och säkerhet hotas. För att kliva ur den patientrollen måste man våga börja satsa mer på livet än på tryggheten. Det är bara den som vågar leva – trots alla svårigheter, problem och risker – som kan erövra trygghet på insidan.
För att stå pall när det blåser behöver du ha tryggheten på insidan. Annars blir du som ett korthus som blåser omkull vid minsta vindpust. Trygghet har samband med hopp. Om allt känns hopplöst är du troligen otrygg. Innan du själv kan se att det finns ett hopp så kan du lita till vikarierande hopp – andra människor som tror på att du ska kunna komma tillbaka till ett värdigt liv.
Trevlig helg!
Gunilla Brattberg
När jag blir frisk ska jag börja arbeta, när jag blir frisk ska jag åka på semester, när jag mår bra ska jag bjuda hem gäster, säger många långtidssjukskrivna. Om man väntar på att bli frisk och må bra kan man få vänta länge, kanske hela livet. Det finns risk att man dör bitter över alla missade tillfällen. Vänta och se är ett besked som ofta ges i vården. Den som har prövat all tänkbar behandling uppmanas att vänta och se. Beskedet är tänkt att sprida hopp om att värken, smärtan eller symtomet ska gå över av sig självt. I stället för att konfrontera en människa med att hon kanske inte går att bota uppmanas hon att vänta och se. Därmed förhindras hon att gå igenom sorgen över de förluster som en långvarig sjukdom innebär. Hon väntar på bot, på undret som ska göra henne frisk och välfungerande. Har hon tillräckligt med tålamod kan hon få vänta i åratal, kanske hela livet. Tålamod, är mod att tåla att vara i förvirringen. Det farligt att slå sig till ro, att sluta kämpa. Men det är också farligt att till varje pris tvinga sig vidare. En del människor har alldeles för bråttom att komma upp på livslinjen igen, ibland så bråttom att de för alltid förlorar den. Carpe diem är allmänt bekant uttryck som betyder att ta vara på dagen som idag är. I stället för att jaga vidare genom livet kan man stanna upp och fundera, reflektera och rannsaka sig själv. Kanske är det dags att påbörja en förändring.
Befinner du dig i livets väntrum? Om du stannar där så går dagarna, veckorna, månaderna och åren förbi dig. Det är bra att du har tålamod att vänta på en förbättring. Men förbättringar kommer sällan från himlen. Du behöver själv ta initiativ, söka kunskap och påbörja den omorientering i livet som kan vara nödvändig om du inte skulle bli frisk. Det är fullt möjligt att leva med god livskvalitet även om man har en sjukdom.
Trevlig helg!
Gunilla Brattberg
Plastikkirurger tjänar stora pengar på att renovera människors utsidor. Det händer att resultatet blir bra, men ofta är patienten missnöjd. En del blir aldrig nöjda och genomgår operation efter operation. För att bli nöjd med sin utsida måste man börja med insidan. En människa som har en god självkänsla är vacker, utan att hon behöver ägna timmar framför spegeln. Den som hatar sig själv kan inte spackla fram utstrålning. Utsidan är en följd av insidan. Människor blandar ofta ihop kroppsuppfattning med självuppfattning. Den upplevda kroppen är den föreställning man gör sig om den faktiska kroppen. Den upplevda kroppen kan te sig grotesk även om den faktiska kroppen är fullständigt normal. Den som inte är nöjd med sin upplevda kropp är ofta missnöjd även med sig själv som människa. Andra människor byter, bostad, partner eller jobb i hopp om att en yttre förändring ska leda till att de mår bättre. Om dessa byten är en flykt från inre problem, så flyttar man med sig problemen. Det går inte i längden att fly från sig själv. Byte av bostad, partner eller jobb kan dock leda till ökat välmående, om de är resultat av en inre process där man har kommit fram till att ett byte bättre skulle motsvara ens inre värderingar. Ju mindre skillnad det är på insidan och utsidan desto bättre mår man. Man blir ärligare mot sig själv, mer äkta och genuin.
Om du är missnöjd med din kropp, din familj, ditt jobb, andra människor eller samhället så är du troligen missnöjd med dig själv. I renoveringsarbetet måste du därför börja på insidan. Ta reda på vad som är viktigt för dig. Fundera över vilka behov du har. Tänk sedan efter om du får dina behov tillfredsställa i din vardag, och om du verkligen gör det du tycker är viktigt. Om du hittar brister så börja grundarbetet med dig själv innan du förändrar omgivningen.
Trevlig helg!
Gunilla Brattberg
Självuppfyllande profetior handlar om påverkan och dess effekter. Med en pessimistisk grundsyn, och/eller en negativ självbild, matar man kropp och själ med bilder som är motsatta dem man vill uppnå. De fungerar som självuppfyllande profetior. Man blir ännu mer säker på att allting är omöjligt. Bland långtidssjuka människor är det betydligt vanligare att man underskattar än överskattar sig själv och sin förmåga. I sjukdomsprocessen och vårdprocessen har självförtroendet successivt malts ned. Självkänslan är många gånger också dålig. Uppfattningen om den egna förmågan blir en självuppfyllande profetia. Till slut kan man ”ingenting”. Tankar påverkar. Det man tänker om sig själv eller en annan person får man tillbaka. Självuppfyllande profetior kallas ibland Pygmalioneffekt. Många människor har stora förväntningar och är så rädda för att bli besvikna att de inte vågar pröva något nytt, t.ex. möta nya människor. De vågar inte riskera en besvikelse. Med ett passivt förhållningssätt riskerar man ingenting, men man utestänger sig samtidigt från nya upplevelser. Det leder till en självuppfyllande profetia. Den som inte förväntar sig något positivt kan missa det positiva som händer. När man funderar över vad som kan hända i värsta fall inser man ofta att det inte är så farligt att bli besviken. Det kan vara värt att ta risken att bli besviken och därmed också ta chansen att få en positiv upplevelse.
Hör du till dem som ljuger för att slippa säga som det är. Förutom att du är oärlig mot andra är du framför allt oärlig mot sig själv, vilket kan få konsekvenser i form av självuppfyllande profetior. Ideliga tankar på rädslan för att inte duga gör till slut att du blir oduglig.
Trevlig helg!
Gunilla Brattberg
Många långtidssjukskrivna människor har varit utsatta för övergrepp. Att bli utsatt för sexuella övergrepp ger ofta en känsla av overklighet. Sådant händer inte. Många tvivlar därför på sina minnen av övergreppen. Man tränger bort sådant man helt enkelt inte orkar med att ta in. För att överleva övergreppen har man ställt sig utanför sig själv (dissocierat). Det gör att händelsen är svår att minnas. Försvar och förnekande kan få konsekvensen att man senare i livet inte får kontakt med sig själv och utvecklar olika former av symtom. Sexuella övergrepp behöver inte innebära att man tvingas till samlag. De kan ha skett genom att man har blivit utsatt för en sexualiserad miljö, blivit rörd eller smekt på ett sätt som har sexuell innebörd. Ju närmare relation mellan förövaren och offret, och ju mer våld som använts, desto svårare blir skadorna. Incest definieras som olovligt sexuellt umgänge med nära besläktade personer, ofta förälder, styvförälder, syskon eller halvsyskon. Incest är alltid ett fysiskt och psykiskt kränkande övergrepp, där förövaren har makten och kontrollen. Det är en handling som offret inte kan ge sitt samtycke till. Offrets behov är helt negligerade. Incest förekommer i alla samhällsklasser, i alla slags familjer och bland alla nationaliteter. Även om övergreppen ligger 30-40 år tillbaka i tiden kan de prägla en människas hela livssituation på ett negativt sätt.
Det finns en ganska vanlig attityd – att man inte ska väcka den björn som sover – bland människor som kommer i kontakt med offer för förträngda sexuella övergrepp. Man tror att det är skadligt att prata om övergreppen. Om du har denna erfarenhet behöver du troligen prata om detta för att bli fri från konsekvenserna av traumat. Du behöver samla mod och sätta ord på dina upplevelser, så att de blir bearbetade. Först då blir du en fri människa.
Trevlig helg!
Gunilla Brattberg
Män och kvinnor är olika. Därför dras de till varandra, och därför missförstår de varandra. Kvinnor har i första hand behov av omsorg, förståelse, respekt, tillgivenhet, bekräftelse och lugnande försäkringar, medan männen i första hand har behov av tillit, accepterande, uppskattning, beundran, gillande och uppmuntran. Kvinnor förväntar sig att män ska hjälpa till utan att de ber om det. Män däremot erbjuder sällan hjälp utan väntar på en begäran om hjälp. Det är som bäddat för frustration och besvikelser om man inte känner till hur kvinnor och män fungerar. Män har ett smalare synfält, ett slags tunnelsyn med en bättre förmåga att se djup och detaljer. Kvinnor har ett bredare synfält och därmed lättare för att se helheter. Liknande skillnader finns det i tänkandet. Män har ett fokuserat tänkande medan kvinnor har vidvinkelblick. Kvinnor integrerar intellekt och känsla mer än vad män gör. En kvinnas jagkänsla bestäms av hennes känslor och kvaliteten på hennes relationer. Mannens jagkänsla bestäms av hans förmåga att uppnå resultat. Kvinnor blir motiverade, och deras förmåga ökar, när det känner sig dyrkade och omhuldade. Männen blir motiverade när de känner att någon behöver dem. Män är som gummiband. De närmar sig och fjärmar sig i sina nära relationer. De växlar mellan behovet av närhet och behovet av självständighet. Kvinnornas rytm yttrar sig i att självkänslan går i vågor. Män vill ha rörelsefrihet medan kvinnor vill ha förståelse. Att ingripa och försöka förändra dessa rytmer leder ofta till konflikter.
Kvinnor har ett behov av att tala ut om sina bekymmer. Ofta får hon göra det för döva öron. Prata på du bara säger maken, medan han läser kvällstidningen. Om du känner igen dig i detta så kanske du ska beställa tid hos din man så att ni kan ha en dialog, ett äkta möte, i stället för att ni för var sina monologer som aldrig möts.
Trevlig midsommar!
Gunilla Brattberg
|
Sverige är fantastiskt!
Du ser en ny bild varje gång du uppdaterar webbläsaren.
Foto och bildredigering: Gunilla och Sten Brattberg.
|
Senaste kommentarer