Gunilla Brattberg

Etiketter

acceptans aggressivitet alexithymi ambivalens andlighet anhöriga anpassning ansvar attityd autonomi avaghet avgifta avnavling avsked balans befrielse behov bekräftelse bekräftelsebehov beroende beslut besvikelse besvikelser beteende bitterhet copingförmåga demoner depression domfolket egoism ekorrhjulet emotionella avslut emotionella behov emotionell död emotionell mognad emotionellt avslut emotionellt självförsörjande empati energi energikris energiläckage energislukare engagemang ensamhet etikl existentiella frågor flykt frid frihet friskfaktor fruktan frustration förankring förberedelse fördomar förebild förebilder förlorare förlåtelse förnekande förnekelse försoning förståelse försvar försvarsmekanism Försäkringskassan förtvivlan förvirring förväntningar förälderjag förälskelse förändring förändringsproccess förändringsprocess givande glädje glöd goda råd gruskorn gräl gränser gränslöshet guldkorn görat handlingsutrymme hat helvetet himmelriket hinder hjälp hjälplöshet hopp hopplöshet husfrid hälsoansvar härskarteknik Hållfasthetslära identitet ilska incest inifrånstyrd inre resa insida insikt insikter inställning integritet ionställning irritation jagkänsla kallelse kaos katastrof kikarsikte kompetens konflikter kontroll krav kreativitet kris kroppsuppfattning kränkning kunskap kännet kärlek lagomtillvaro Levande ord lidande livets väntrum livsglädje livskraft livskris livskvalitet livslögn livsmål livssituation livsstil livstempo livsvilja livsåskådning lycka lättkränkt lättsårad makt manligt och kvinnligt martyr meditation medmänniskor medveten närvaro mening mindfulness minustankar mirakel missnöje misstro mod mognad mognadskris moral motiv motkrafter motmännsikor mottanke må dåligt mål mönster narcissism närhet närvao nätverk oberoende offer offerroll omgivningen omvändelse oro orättvisa panikångest paradis placeboeffekt plustankar posttraumatisk stress prestationsångest prioritering projektion projektioner präktighet psykoterapi pånyttfödelse rehabilitering relationer relationsproblem respekt resurser rikedom rik på riktigt riskfaktor riskfaktormaktlöshet rit riter rädsla rättigheter rättshaverist råd rådgivning sammanbrott sammanhang samsjuklighet separationsångest sjukdomskris sjukdomsroll sjukskrivning självbekräftelse självbestraffning självbild självdestruktiv självdestruktivitet självdisciplin självförtroende självinsikt självknsla självkonstruktiv självkänsla självläkning självrespekt självständighet självuppfattning självuppfyllande profetia självupptagenhet självömkan skam skuld skuldkänslor skyldigheter smärta sorg sorgeprocess straff stress stressor styrka stöd svaghet svepskäl symbolhandling sympati synadbock sårbarhet sömn tacksamhet tankefel tankefällor tankens makt tidsoptimist tidspessimist tillit tomhet trivsel tro trygghet tröst tunnelseende tunnelsyn tänket tålamod underaktivitet underfungerande undergång underverk undvikande undvikandebeteende uppgivenhet upprättelse utifrånstyrd utmaning utmattningssyndrom utsida val varat verklighet vila vilja vilodag vinnare vrede välbefinande vällust väntan värklighet ältande ångest åsikter återhämtning ödmjukhet ömma tår överaktivitet överfungerande övergiven övergivenhet övergrepp

Kategorier

Tidigare inlägg

Tacksamhet

När man inte mår bra är det lättare att klaga än att tacka. Man ser bara det svåra, inte det som fungerar bra. Det är som när man plockar trattkantareller. Om man söker efter gula kantareller upptäcker man sällan tratt­kantarellerna. Siktet är endast inställt på gula kantareller. Men om man böjer sig ner och letar efter de inte lika färgglada trattkantarellerna upptäcker man ofta att det är alldeles fullt av dem. Den som ständigt klagar matar sig själv med negativa budskap. Förr eller senare brukar det leda till depression. För att komma ur depressionen behöver man avbryta de automatiska negativa tankarna och byta ut dem mot framför allt realistiska tankar, kanske också positiva tankar. Det handlar inte om någon hurtig positiv attityd till det som är svårt och jobbigt. Det handlar om att hitta en balans i att allt är i obalans. Man lägger glädje och tacksamhet i ena vågskålen för att väga upp elände och frustrationer i den andra vågskålen. Den grundinställning man har till livet avgör hur livet blir. Tacksamhet är en bra medicin mot självömkan. Att känna tacksamhet är ett val man gör. Om man tränar sig i att välja tacksamhet blir livet lättare.

Du kan genom ditt sätt att tänka påverka hur ditt liv blir. Om du har svårt att se det positiva i livet så behöver du kanske ställa in kikarsiktet annorlunda. Om du dessutom lär dig att tacka för det som trots allt är bra, så får du större möjligheter att upptäcka livets glädjeämnen. På längre sikt kan det mycket väl blir så att du kommer at känna tacksamhet över att du fick möjlighet att gå igenom en kris. Du kommer att bli en rikare och mer levande människa.

Trevlig helg!
Gunilla

Medveten närvaro

Medveten närvaro handlar om konsten att leva medvetet, att veta vad man gör när man gör det. Medveten närvaro är en meditationsform där man
inte bara sitter stilla utan också försöker att bli stilla. Närvaro innebär att man uppmärksammar det som är, inte att man behöver ändra på
något. Syftet med medveten närvaro är att minska stressrelaterade problem och öka livskvaliteten, oavsett hur svårigheterna och problemen ser ut. Det sker genom att man minskar sitt automatiserade sätt att tänka och reagera. Bara genom att öka sin medvetenhet och närvaro förändrar man faktiskt situationen redan innan man har gjort någon förändring. När man blir medveten om vad som sker ser man lättare valmöjligheterna. Detta sätt att hantera stress innebär kontroll genom icke-kontroll. Den kommer inifrån genom att man förhåller sig lugn och accepterar det som sker. Det krävs att man beslutar sig för att satsa på sig själv, och att man har självdisciplin till regelbunden träning. Däremot behöver man inte gilla träningen. Det räcker med att man tränar. Träningen går ut på att man ska stanna upp och observera vad som sker här och nu. Man beskriver de tankar man observerar. Man värderar det inte, utan accepterar att tankar, känslor och förnimmelser kommer och går. Slutligen släpper man taget genom att just tillåta det som sker att ske.

Sitter du fast i ekorrhjulet? Saknar du makt att påverka ditt liv? Då kan träning i medveten närvaro ge dig verktyg med vilka du kan hantera din stress och få ett mer avspänt förhållande till allt du håller på med. Det enda du behöver satsa är lite tid, 20-40 minuter om dagen. Men den tiden tjänar du in på att du blir mer koncentrerad och effektiv i vad du gör resten av dagen.

Trevlig helg!
Gunilla

Resan inåt

Ett sammanbrott är en signal på att det är dags för en inre resa. Det finns ingen reseförsäkring, och det finns ingen returbiljett. Det är
inte ens säkert att man kommer fram till sitt mål. Målet kan vara att vara på väg mot ständigt nya mål. Upptäcktsresan mot bättre självkännedom är rik på upplevelser, men den är inte alltid så bekväm. Man kan upptäcka sidor hos sig själv som andra människor tycker illa om. Man kan  upptäcka att man själv tycker illa om vissa andra människor som man tror att man älskar. Man kanske upptäcker att människor som man tycker illa om har positiva sidor som kan få en att tycka bra om dem. Man kan också upptäcka sidor hos sig själv som man skäms över, är generad för eller stolt över. Man kanske upptäcker att man är självdestruktiv, eller att man är mer beroende av en annan människa än vad som är bra för en själv. Oavsett vad man upptäcker kommer man att tvingas ta ett större ansvar för sitt eget liv. Ju fler okända områden man erövrar desto mindre kan man skylla på andra, trasslig barndom, omständigheterna, vädret, regeringen eller bara otur. Har man börjat sin upptäcktsfärd kan man inte backa och göra gjorda upptäckter ogjorda. Resans mål är ett stadium då man kan känna sig stolt över sig själv med alla förtjänster och tillkorta­kommanden.

En resa många människor behöver göra är resan mellan tänket (hjärnan) och kännet (hjärtat). Den resan är cirka 40 centimeter. Ändå är det  kanske den längsta resa en människa kan göra. Den kan ta ett helt liv. Vissa kommer aldrig fram. Det handlar om att förvandla det du redan vet på ett intellektuellt plan till känslomässiga insikter, så att du själv följer de råd du ger till andra.

Trevlig helg!
Gunilla

Ömma tår

De flesta människor har erfarenhet av att ha blivit trampad på tårna. Ömma tår kan leda till missförstånd, relationsproblem, konflikter och ohälsa. Alla människor har förmodligen minst en öm tå. Det kan man leva med. Men om de ömma tårna är många och mycket ömma kan man få svårt att ta sig fram i livet. Om man blir kränkt kan det till och med bli varbildning i de ömma tårna, i värsta fall öppna blödande sår som aldrig vill läka. Antalet ömma tår, och graden av ömhet, är ett slags mått på individens sårbarhet. De ömma tårna ställer till problem i relationer med andra, men även i den relation man har med sig själv. Kanske behövs det att någon trampar på de ömma tårna för att läkningsprocessen ska komma igång. Det är mycket vanligt att
långtidssjukskrivna människor har många och mycket ömma tår. Det som en människa kan ta med en klackspark när hon mår bra kan få henne att bryta samman när hon mår dåligt. Det är säkert så att skada och sjukdom gör livet svårare. Problem, svårigheter och ohälsa leder till energiförlust, krympande marginaler
och ökad sårbarhet. Men det kan också vara så att människor som är lättsårade och lättkränkta lättare blir sjuka och mår dåligt. En del människor har så sargad självkänsla att de suger åt sig kränkningar som svampar. Förr eller senare leder det till ohälsa.

Om du har ömma tår kan du inte förvänta dig att andra ska undvika att trampa på dem. Ömma tår måste läkas inifrån. När du känner dig trampad på de ömma tårna så använd den situationen till att fundera över vad det egentligen var som hände. Var din reaktion relevant i relation till det du utsattes för, eller överreagerade du? Du kan använda övertrampen som kunskapskällor. Förmodligen sätter den aktuella situationen igång  upplevelser från tidigare kränkningar och trauman. Det kan ske automatiskt utan att du är medveten om det.

Trevlig Helg!
Gunilla

P.S. I värkstadsbokhandeln finns det en bok som heter Ömma tår och som handlar om  människor som har ”ömma tår”, och vem har inte det.

Hopp och hopplöshet

Hopp är ångestens motpol. Hoppets viktigaste funktion är att ge trygghet i livet. Förmågan att kunna hoppas är något grundläggande för mänsklig växt och mognad. Att hoppas är livsviktigt. En människa som ger upp hoppet går fortare under. Att hoppas på en förändring eller förbättring behöver inte nödvändigtvis innebära att förändringen eller förbättringen är möjlig. Hoppet håller ändå sjuka människor levande längre. Den som hoppas tror att det goda är något starkare än det onda, men blundar inte för det onda. Det hör ihop med hoppet att kunna försona sig med sitt eget liv, och att kunna förlåta sig själv, så att man kan se det som ligger bakom skammen och skulden utan bitterhet eller förtvivlan. Hopp är att trots svårigheter ha tillit till livet. Människor som förlorar hoppet upphör att vara levande, även om de lever många år till. En människa som helt saknar hopp är ofta deprimerad. Ibland kan hon inte återfå hoppet förrän depressionen är behandlad. Under tiden kan hon behöva ett vikarierande hopp, en människa som trots allt tror på hennes förbättring. Bäst fungerar de som har egen erfarenhet från liknande situationer och vet att hopplösa tillstånd brukar gå över.

Hoppet kan också innebära illusioner, luftslott och dagdrömmar som gör dig passiv och hindrar dig från att ta itu med vardagen. Då är hoppet en flykt. Om du helt litar till hoppet kan du sätta ditt liv på spel, t.ex. undvika att göra något åt din destruktiva livsstil. Om hoppet endast lugnar och inte stimulerar till förändring, eller leder till handling, är det förmodligen en flykt.

Gott Nytt År
Gunilla B.

Himmelriket på jorden

I många religioner och livsåskådningar förekommer himmelriket som en vision om livet efter detta. De som tror på himmelrikets existens anser att det är dit – eller till helvetet – som människor kommer när jordelivet är till ända. Himmelriket på jorden är när människor befriar sig från det livslånga fängelsestraff som många människor dömer ut till sig själva. De kliver ut ur den isolerande sarkofagen och fortsätter den skapelseprocess som har blivit avbruten. Efter åratal av självbestraffning ger man sig själv nåd. Vanligen sker detta genom förälskelse eller frälsning, båda omskakande upplevelser utöver det vanliga. I dessa tillstånd har man lättare att både förlåta och försona sig. I avsaknad av förälskelse och frälsning så måste man gå till ett beslut om att förändra, skaffa sig kunskap, sätta upp mål och arbeta mot dem. Det är ingen lätt process, men det är fullt möjligt. Att ändras låter kanske som något svårt, ouppnåeligt, omöjligt. För många är det svårt och hotfullt att ändra ståndpunkt, att förändras. Ofta tar man bara in den information som konfirmerar det man redan vet. Resten lämnar man därhän. Hela tiden finns rädslan för att lämna det gamla, hotet om kaos, men också hoppet om något nytt och hållbart att vila i igen. När man efter en föreläsning eller kurs frågar en deltagare: ”Har detta fått dig att ändra uppfattning?” svarar de ofta: ”Nej, jag har fått bekräftelse på det jag redan kan.”

Det finns ett samband mellan att ändra och att ändras. När du ändrar ändras du. Att ändra är något du kan göra i små steg. En förändring sker inte av sig själv. Det handlar om en systematisk mödosam process för vilken du behöver göra noggranna förberedelser och en plan. Halva lösningen på problemet är att definiera det. Många förändringsprocesser har stupat på att den som ska förändra inte riktigt har klart för sig vad som ska förändras. Ett problem kan starta av en orsak och fortsätta av en helt annan orsak.

GOD JUL
önskar
Gunilla B.

Självdestruktivitet

Långtidssjukskrivna människor fastnar ofta i destruktiva tankemönster. Det är ingen idé att jag försöker …, det är otänkbart att …, jag är offer för …, jag måste få hjälp att … Oförmågan, omöjligheterna och den negativa uppfattningen om sig själv, andra människor och framtiden får lätt en framträdande plats i tillvaron. Positiva händelser tolkas ofta negativt. De mörka tankarna påverkar hur man känner sig, beter sig och upplever både kroppen och sig själv. Självdestruktiva lekar kan vara att spela trevlig och säga ja fast man inte vill. Man ljuger för att man vill vara till lags och inte ställa till med problem. En annan självdestruktiv lek är att man undviker alla situationer som handlar om lek. Därmed stänger man också ute spontana impulser, lust och glädje i livet. Om man är rädd att säga vad man tycker kan man agera som ett trosigt barn. Ett annat sätt att vara självdestruktiv är att fängsla sig själv i ett överdrivet kontrollbehov. Då klarar man inte att släppa loss och se vad som händer. Kompromisslöshet är också självdestruktivt. Man är rädd för vad som ska hända när man inte själv styr vad som sker. Den som inte vågar prova nya sätt att agera är också självdestruktiv. Rädslan för förändring kan göra att man går till attack och därmed bäddar för nya problem. Det som ligger bakom olika självdestruktiva beteenden är rädsla. Man är rädd att förlora något. Därmed förlorar man sig själv.

Beter du dig på ett självdestruktivt sätt så att du blir en förlorare? Byt då till ett självkonstruktivt beteende. Det kan vara att sätta gränser, söka kunskap, acceptera situationen, vara realist, förlåta, försona sig, ta emot hjälp när så behövs och att bearbeta det som hänt i stället för att förtränga det. Att vara huvudperson i ditt eget liv innebär att du tillgodoser dina egna behov och önskningar. Därmed blir du också en bättre medmänniska.

Trevlig helg!
Gunilla Brattberg

Självläkning

Kroppen har en förunderlig förmåga till självläkning. Problemet är att så många människor med sina vanor och ovanor förhindrar den självläkande processen. Det är inte bara vad man äter utan också vad man andas in och tar upp genom huden som spelar roll för kroppens energiomsättning. Tankar och känslor är också olika former av energi som påverkar kroppens ämnesomsättning. Kroppen kan tillverka allt människan behöver för att må bra om man ger den rätta förutsättningar. Genom att förebygga, stärka det friska och se till helheten kan man öka sin självläkande förmåga. Mat fungerar som ett läkemedel som inverkar på människans sinnesstämning och fysiologi. Den moderna människan äter en kost med för mycket kalorier och för lite näringsinnehåll. En överviktig människa kan vara undernärd! Motion har en rad positiva effekter på kroppen. Alla kan motionera, men alla kan inte motionera på samma sätt. Promenader är en utmärkt motionsform för de flesta. Kondition ger marginaler i vardagen. Man behöver en fysisk kondition som överstiger den kondition som behövs för att klara det man ska klara i sin vardag. Annars är marginalerna obefintliga, och då blir energibalansen negativ.

En förutsättning för din självläkning är att du vill läkas och bli helare som människa. Det krävs vilja till förändring. Förmodligen behöver du göra en mängd val som du kan uppleva obekväma. Negativa tankar leder till att du mår sämre. Positiva tankar är hälsobefrämjande. Den fantastiska möjligheten ligger i att du kan välja hur du tänker och därmed hur du känner och mår. Självklart kan du inte tänka dig frisk i alla situationer, men den inställning du har till sin sjukdom har stor betydelse för hur funktionshindrad du kommer att bli.

Trevlig helg!
Gunilla Brattberg

Kunskap och kompetens

Det är skillnad på att ha kunskap och att vara kompetent. Hur mycket kunskap man än har är man hjälplös om man inte kan använda kunskapen i sitt eget liv. Faktakunskapen måste bearbetas och integreras så att den skapar förståelse och blir till förtrogenhetskunskap. Det går att lära av andra, men det kräver en aktiv insats. I gesällutbildningen överför mästaren erfarenhetskunskap och förtrogenhetskunskap till lärlingen som imiterar, identifierar sig med mästaren och lär genom att göra likadant. Man lär genom att härma förebilder. Kompetens är förmåga till handling. Kompetens får man genom aktiv träning och reflektion. En kompetent människa har förmåga att lösa problem. En människas kompetens är beroende av både hennes vilja och förmåga. En människa som är frisk kan vara kompetent i alla möjliga sammanhang, medan hon som sjuk kan vara inkompetent att utföra även enkla göromål. Kompetens handlar om en grundläggande förmåga att göra vad som behöver göras, att lära av erfaren-het, att skapa kreativa lösningar och att se nya sammanhang. Kompetens kan utvecklas via utbildning eller via praktiskt arbete. Det praktiska arbetet och det dagliga lärandet är det som har den långsiktigt största effekten.

Har du kunskap nog att förstå sambandet mellan hur du tänker och beter dig och hur du mår? Förståelsen av symtomen bestämmer hur du använder sin förmåga. För att lära dig att leva bra liv med kvarstående symtom räcker det inte med kunskap, färdighet, förtrogenhet och förmåga. Din uppfattning om symtomen, dig själv och omvärlden är avgörande. Det är din uppfattning som avgör hur du förhåller dig till dig själv, dina problem och symtom. Om du uppfattar dig som ett offer utan eget ansvar så blir rehabiliteringsresultatet därefter.

Trevlig helg!
Gunilla Brattberg

Förlåtelse

Kränkningar bottnar oftast i att någon har sagt eller gjort något olämpligt eller oacceptabelt. Den kränkte mår dåligt. Kränkaren är ofta inte ens medveten om vad som har skett. Gör man inget åt sina känslor brukar de gå över i bitterhet. Bittra människor blir ensamma och mår ännu sämre. En konstruktiv lösning på denna negativa spiral är att förlåta den som betett sig dumt. Förlåta är något man gör för sin egen skull, för att bevara sig från bitterhet. I förlåtelsen återupprättar man i första hand relationen med sig själv. Man får dessutom tillgång till den energi som är bunden i ilskan och bitterheten. I ett samtal eller ett brev kan man beskriva sin upplevelse och berätta att man vill förlåta. Vill man inte konfrontera personen ifråga kan man skriva ett brev som man aldrig skickar iväg. Det är lättare att förlåta och lämna någonting bakom sig när man har formulerat sin ilska och förtvivlan. Brevet kan man elda upp som en symbolisk förlåtelseakt över att nu är det slut på ältandet. Förlåtelse är ingen känsla. Det är ett val. Förlåtelse har med görat att göra. Förlåtelse är en viljestyrd process där en människa bestämmer sig för att avbryta den destruktiva mentala process som följs av en negativ livshändelse, orsakad av henne själv eller någon annan, och som hindrar henne från att uppleva kärlek och vitalitet. Den som säger att hon inte kan förlåta vill inte förlåta.

Förlåtelse får du för sin faktiska skuld, för det du har gjort och i djupet av ditt hjärta ångrar. Enklast är att du ber den du har skuld till om förlåtelse, förmedlar att du uppriktigt inser att du har gjort fel. Om du har murat in din skuld i ett bankvalv innebär förlåtelsen en stor lättnad. Om det handlar om föräldrar eller andra människor som är döda kan du uppsöka graven och ha ett samtal med den döde, där du först släpper ut din ilska och förtvivlan för att därefter förlåta. Med fördel kan du göra det i två etapper. Finns det ingen grav att gå till kan du gå in i en kyrka och tända ett ljus för den döde, samtidigt som du genomför sin förlåtelseakt.

Om några dagar kommer boken Att förlåta det oförlåtliga ut. Den finns då att beställa i Värkstadsbokhandeln www.varkstaden.se/bokhandel.

Trevlig första adventshelg!
Gunilla Brattberg